sayonaran

Ligger hemma på det guldgröna gräset och njuter av just ingenting, bara att få vara- hemma! Men i natt var det annorlunda- jag kände en sån stark längtan tillbaka till New York.. Ringde faktiskt både Musti och Moe, som jag inte talat med på över 3 månader...märkligt och jätteroligt att höra deras röster, även om det inte var i mer än 2 minuter..

Mycket som skett på det senaste- en enormt vacker begravning inkluderande bland annat grekisk musik, violinspelande och kluvna tårar, till minne av min lille Moffa... Lite jobbande på Statoil (som känns helt OK, men tar det lite väl personligt kanske- och bygger upp en viss stress kring det..)

Många kvällar på telegrafens uteservering, mycket stim med brudarna- däribland en Club Elin i fredags eftermiddag- haha! SÅ kul, cider, sommar, sol, en hel uteservering som lekplats och danspalats! Jag o Soffan PÅ baren- svängandes till Lambada och annat...wonderful..

I stort mår jag bra- om än med ett stygn av sorg för avstånd till vissa speciella platser och personer, i diverse bemärkningar.

Amore/Aniara

Njaa, inte mycket till det för tillfället...mest andra känslor, sådana som är svåra att gå in på- än mer hantera. Att livet går vidare vet jag, men hur ska man någonsin kunna förstå att en annans tar slut, stop- punkt för alltid. Märkliga och alldeles för abstrakta tankar, som jag förskjuter i samma stund de tränger sig på.

Men, livet- som sagt. Ser annars mycket bra ut- jag fick idag en tjänst på allas vårt älskade Statoil! Haha.. :) Gött avstånd från lyan, må jag säga!

Maj månad har växlat humör rejält gällande väder. Nu är det bäcksvart vårnatt, med ett piskande regn spelande mot min ruta. För mindre än två veckor sedan låg vi på stranden och svettades- i 26 grader och sprillans, strålande solsken! Jag kliver runt i vår lilla by med vinterjacka och sommarskor...

Sofie har firats, det har grillats, Telegrafens uteservering har bemannats och jag har äntligen börjat på da Vinci-koden! Måste läsas innan bion skall ses..

Ängelholm längtar efter A N J A!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Pussar o kramar till dej, och speciella hälsningar till Annelie och Jenny, som jag även dem saknar enormt.

Kärlek/Aniara

En egen dörr- mitt egna hem!

Kort meddelande; Nu har jag flyttat till ett eget boende- på riktigt! Det hela gick mycket fort, och som ofta gällande fröken Lagergren gick det hela väldigt impulsivt till.

Jag kom på tanken en måndagskväll (efter att Anja pushat fram det som legat o grott..), och hade nycklarna i handen på onsdagen. IKEA-besök, städ, rensning, sortering och "bo-in-sig" har alltså stått på schemat den senaste veckan.. det är härligt!!

Idag har jag varit hemma på påsk-lunch med familjen, me like alot...Glad påsk på er alla, särskilt de bästa i NYC... :)

Imorgon blir det stenhård utgång med 80tals tema, wohooo!! Bilder skall definitivt läggas upp, count on it..
Annars har jag tillbringat mycket tid hos Patrik och Emelie, samt Elin och Tanja.. Gipset har åkt av- ÄNTLIGEN! Går på sjukgymastik nu...rätt segt, och det fattas 90 grader i min vänstra böj, så att äga.. det får jag töja ut sakta men säkert- och ont gör det..men men...har även meckat med DEKLARATION, pensionsoinder, mina första riktiga hyres-betalningar och annat vuxen-göra...varför ville man inget annat än att vara äldre för bara några år sedan..? Nu hade jag gärna bytt...haha...neee, men mycket krångel tycker jag att det är..

Hursom! Parinaz, om du läser detta- jag vill att du hör av dej till mig NU. Viktigt.

Miss you Manhattan..

Kramar Aniara

Hej!

Som de flesta redan hört (åtminstone i Ängla-byn, då djungeltelegrafen ännu är på topp..) har jag råkat ut för en liten olycka, innefattande cykel, fall, slag, ambulans, operation samt gips. Aj. Men i stora drag är det OK; det gör inte så ont- utan är mest energikrävande OPRAKTISKT. Men tålamod äro ju en dygd- and I´m learning...

Denna vecka har alltså inneburit små, små äventyr för smått invalida Sayonara...en kort promenad till återvinningen, stunder i tvättstugan...lite ansikts/spa-behandling..väldigt mycket film... Men på ett sätt antar jag att det är bra att "bara få vara" ett tag; något som jag -trots att det var planerat- inte hunnit med sedan hemkomst. Har ännu inte helt tagit itu med alla känslor som cirkulerar kring ämnet, men det är heller inget att tvinga fram..

Just nu sitter jag hemma i ett soligt Ranarp och tittar ut över fälten, jorden och det isblå havet. Det är så himla skönt att bara vara hemma och spendera tid- äkta kvalitetstid, som vi säger- med familjen.

I torsdags var det modeshow i Ängelholm- ett sånt spektakel!! :) Emelie och Ryssen var med. Efter-mingel på MM, och som alltid var det kul att träffa mina ängla-brudar..Ett tema under showen var bla. New York, och de hade hittat fyra modeller som skulle föreställa Sex n The City- tjejerna- grymt!

I övrigt finns nog inte så mkt att uppdatera om...har ju en hel del bilder som kan vara kul att titta på, inte minst för Dig Anja :)

Hasta luego//Aniara

Hej!

För Er som är intresserade av detaljer kring mig fösta vecka hemma, samt resan hit- kommer följande;

Lite innan 7pm kom en bil och hämtade mig från 542 Broadway..Jag hade precis kramat Emily och pussat på Anna (som definitivt inte ville följa med ner och säga hejdå, hon visste mer än väl vad som pågick..). Ulrika och Peter stod på trottoarkanten, och det blev ett tårfyllt adjö (eller, som vi sa; på återseende..) - och mina slutade inte rinna förren långt in i Queens.. Jag vände mig om flera gånger för att se på Manhattans magiskt vackra skyline som glittrade i kvällsmörkret, kurrade ihop mig i min stora vita jacka och lyssnade på min iPod.

Med huvudverk och lite ångest stod vi så på JFK.. Mina väskor kom efter mycket fjäsk och retorik utan problem in på rullbandet, men jag var tvungen att packa om dem lite så att det skulle bli jämvikt. Egentligen skulle jag betalt flera hundra kronor i övervikt, men damen hade överseende efter min berättelse om ett år i New York..

Precis innan alla skulle på planet, upptäcker Aniara att Boardingpasset inteb är där det ska- och blir panikslagen..halva besättningen fick hjälpa mig leta, och när den slutligen hittades- och planet skulle lyfta inom 5 minuter- hejdar en flygvärdinna mig och säger att jag måste igenom ÄNNU en säkerhetskontroll, mycket på grund av att jag hade en enkelbiljett, tydligen.. För andra gången på någon tinmma var det bara till att ta av sig stövlarna, skärpet, jackan och väskan..jag fick även gå in i en speciell lufttrycks-maskin, där kontrollanten rådde mig till att blunda..två sekunder därpå "sprutade" luft på mig med enorm kraft- helskum grej! Jag skrattade mest, för planet stod tro det eller ej och väntade på Ms Lagergren.. suck!

Flygresan till Frankfurt gick på runt 7 timmar...märklig känsla nar man flyger emot ljuset; soluppgång 2 på natten.. De passar upp på en ganska väl på Lufthansa; ständigt snacks och påfyllning av dryck, varma våtservietter mm. Väl i Frankfurt fick jag vänta nån timma innan SAS-flyget till Köpenhamn skulle gå.

På Kastrup hann jag med ett tåg 15.36- heeela vägen hem till Änglastaden...det var bara det att jag snart fick reda på att jag satt i "fel" vagn för att kunna gå av i Ä-holm, lösningen var att byta vagn i Hbg.. dvs att jag hade runt 2 minuter på mig att springa med två stycken ENORMA väskor á 30 kg, plus mitt tunga handbabage..illa kvickt insåg jag att jag befann mig i Sverige, vilket alltså innebär att man inte kan räkna blankt med att ett par män automatiskt hjälper dig med väskorna..nej nej, detta fick jag klara på egen hand..och jag gjorde det, precis!

Svettig och trött efter en redan lång resa, sprang jag 2.a rundan för att hämta den sista väskan..då står tågkonduktören och strirrar på mitt stora bagage, vänder sig mot migoch säger : "ja, jag tänkte nog att det var din väska. Den ser väldigt tung ut". Jag ler, coh väntar mig en fullvuxen mans hjälp. Men icke. Han ler lite och vänder sig om, och går! I New York hade detta aldrig hänt vill jag lova, de hade slängt sig över mig och frågat om de kunde hjälpa till! Haha, komiskt bara...

I Ängelholm kom Naemi, Anjas mor, och hämdade mig..Nathalie var ocksa med, och det blev lite tårar på stationen.. Vi körde hem till Södra Utmarken, där jag ringde Anja när jag satt i hennes soffa..märkligt för oss båda, minst sagt.. Snart sjutsade Naemi mig hem till Ranarp, där mitt första överraskande tog plats.. INGEN visste att jag skulle komma hem en vecka tidigare, och familjen som satt samlad i vardagsrummet blev SÅ chockade! Det var en härlig sammanstrålning, ungarna hoppade upp och ner, Saga kastade sig om halsen på mig, mamma sprang (min mamma springer inte..) från kontoret och bara skrek när hon såg mig, medan Olaf mest stirrade på mig som om jag blivit utslängd från USA.. Jag blev iproppad mammas mat, Olaf tog fram vin, småsyskonen satt på varsitt knä, och jag kände mig sååå hemma... Jag låg en stund i mammas famn i soffan, och det var så himla mysigt...att bara få vara liten en stund.. Somnade gott, och vaknade upp, spänd på dagens nya överraskningar!

Tanja blev först ut...jag lurade mig till var hon befann sig exakt, utanatt röja att jag var i Sverige..utanför Martins lägenhet på Villan ringde jag än en gång och frågade om hon var hemma, hon sa ja, och då bad jag henne komma ner.. "Komma ner?! vad pratar du om?" upprepade hon ett par gånger innan hon förstod, slängde på luren och kastade sig ner i trapphuset! :D Underbart att få hålla om min Rocky Love igen.. (Hon var sej precis lik, Anja ;) När vi lugnat oss på balkongen smidde vi en plan för att ge Elin en surprise hon inte skulle glömma.. Vi fick efter mycket om och med upp Elin och Christian till lägenheten, där jag hade gömt mig i sovrummet..efter några minuter smög jag upp bakom Elin, och omfamnade henne..hon hoppade till, spärrade upp ögonen och började skrika hysteriskt...efter att hon slagit mig ett par gånger började hon gråta, sedan skratta, varpå hyperventileringen började...hon fick tom. gå in på sovrummet och samla sig en stund innan jag fick en ordentlig kram av henne :) Detta slog allt, jag blev nästan rädd ett tag! Men kul var det, hihihihi..!!

Vi satt och smälte synen av varandra en stund, och körde sedan ner till Bahnhof Bar.. det var sig så likt att det var skrämmande..efter några sekunder fick man syn på folk man kände, och ganska fort fick jag mig en smärre välkoms-kommitté ;) Jätteskoj.. roligast hade jag med Alexander, på scenen, där han och Sayonara var i sina essen och dansade salsa och grekiskt tills det skvätte om dem :P Anja, du fanns med mig i varenda steg (och hopp, för den delen! Opaaaa!!)

Körde hem, coh fick reda på att jag hade runt 3 timmar på mig innan Emmas sambo Robban skulle hämta hem mig till Emma I Halmstad..

Berättar mer nästa gång, det blir ju föööör långt annars..

Mår fortfarande förträffligt, trots saknaden av er i NY.. Har eventuellt fått jobb i Halmstad, det blir att packa skinka! :D Ska bo hos Emma ett tag då, och trivs jag söker jag egen lägenhet..

Pussar o kramar!
Sayonara