sayonaran

Nynnar med i Ane Bruns Rubber & Soul i väntan på att plockas upp av Emma för sen lunch på Torstens. Länge sen vi sågs nu så det är verkligen efterlängtat. Tänker på hennes små flickor som vuxit upp i ett gassande Egypten- vintern måste vara chockerande för dem! Jag som bott här hela mitt liv har nämligen fortfarande inte vant mig. Minus alldeles för många grader idag. Har en känsla av att jag var menad att födas i ett annat land...det har jag i och för sig känt flera gånger utan att referera till väder :) Men ååhhh vad jag längtar efter värme...ljus och en solkysst kind.


Får förresten tacka fröken Jess för en trevlig tillställning i lördags. Nästa gång tycker jag dock att vi lämnar vissa hals-accessoarer hemma. My god. Söndagen var obarmhärtig...men roligt var det :) Tycker om att ha dig rakt över innergården kära granntös!

Sitter och beundrar min bedårande julstjärna som tindrar i köksfönstret. Skaffade en på fot nu för att slippa krångla som förra året. Mycket nöjd! Ligger lite efter med julstämnings-atteraljer men siktar på att ta igen det om ett par veckor med en gran a la Disney: ju mer krimskrams och mindre grönt desto bättre :) Lite låg av insikten att jag missar julafton- eller ja hela julhelgen faktiskt- med familjen. 29 timmars jobb. Trippel OB är mantrat för motovation...vi kör väl en minijul någon av dagarna innan åtminstone. Sen hoppas jag vi tjejer får till en dag av julmys som vi planerat. Lite glögg och Sinatra i bakgrunden medan vi pysslar till julgodis och roliga rim. Jag och mina tomtenissor <3

Efter några ärenden på stan och ett kort pass på jobbet bjöd jag Pitcen på lite käk och sedan spatserade vi hem till Lillen för film i form av "Despicable Me" och gotte. "It´s so fluffy I´m gonna die..!" Haha...bra att man har barnasinnet kvar och kan uppskatta animerad underhållning :D Pitcen somnade som vanligt efter halva rullen men det var skönt att sitta mellan sina favoritgrabbar igen- på tok för länge sedan!

 

 

 

 

Man blir lite som ett barn igen när det närmar sig jul...för att förtydliga detta blogginlägg :) Nu ska jag ringa Tanja för nattsamtal. Ciao!

/Sayonara

Det går inte längre att ignorera det faktum att det blivit VINTER. Min balkong ligger inbäddad i ett täcke av vitt- och utanför fönstret fortsätter flingorna sin virvlande dans från himeln. Det är ganska mysigt faktiskt- trots att jag egentligen inte är ett särskilt stort fan av denna årstid.

Hade en skön ledig dag igår med egentid och pyssel. Lägenheten har fortfarande ett par projekt som jag filar på. Var nere på Fyndet fast besluten att hitta en byrå av något slag men kom istället hem med några söta lyktor och någon form av...flaskhållare (?). Bella och Noah kom över på lunch och -hör och häpna- Bella tyckte jag var en duktig kock! Haha- jag gör framsteg... Tack för en fin eftermiddag söta ni! Att bli nerkräkt och dregglad på har sällan varit mer angenämt :) På tal om angenämt fick jag en riktigt härlig kvalitetskväll på Torstens med Elin. Vilken klippa du är finaste...blir alldeles varm i hjärtat bara jag tänker på dig! Och STOLT- på måndag skålar jag med en kopp Statoilkaffe för dig och dina bedrifter- älskade vän.

Min nya favoritröst tillhör Katie Melua- jag kan inte annat än rysa av välbehag när hennes honungslena melodier och kristallklara toner fyller luften i mitt hem. Piece by Piece och Just like heaven är helt fantastiska!

De två senaste helgerna har utgjorts av händelserikhet (är det ens ett ord?) och härligheter- alldeles för mycket och definitivt alldeles för intimt eller internt för att skriva så mycket om. Men en kort uppdatering får jag nog bjuda på: Stockholm gav mig allt jag önskade och lite till och jag fick spendera mycket tid med en stor del av de viktigaste jag har- däribland min fina syster som jag ser så sällan. Det blev både luncher shopping och fest- men bäst av allt var stunderna där vi alla samlades vid det runda bordet med tända ljus- skön musik och livets dryck. För att citera min egen FB-status vid detta tillfälle: "Skrattar, gråter, minns tillbaka och blickar framåt. Jag är rörande lycklig över min tillvaro.."

Halmstad (eller Vapnö IF Halmstad och Anjas 25-års fest) bjöd på god mat- minnen- lekar och en massa dans. Jag höll ett tal med gråten i rösten och vi Änglatjejer visade ett bildspel från våra år tillsammans- även detta en mycket emotionell stund. Allt som allt en fin kväll. Drog ut på helgen ett tag till innan vardagen stack hål vad som kom att kännas som en liten bubbla (lätt hänt efter trettio timmar i soff/sängläge utan frisk luft?) Tror nog att en vit helg- eller ett par stycken- skulle vara behövligt. Man återhämtar sig liksom inte på samma vis som man gjorde förr...

Njut nu av lite Katie Melua gott folk!

Ahhhhh vad vi ska ha det HÄRLIGT tjejer..! Längtar så jag får gåshud.. Långa luncher med gott vin...shop until you drop...flickfikor & pyjamaskvällar...och FIESTA! Vi ska dansa in Hufvudstaden som bara vi Änglatöser kan..! Fantastiskt att så många ur vårt fina gäng lyckats få till en helhelg i varandras sällskap 8ett par kommer vara saknade givetvis. Men ni är med i tankarna <3) Sällsynt- och efterlängtat. Jag är helt övertygad redan nu om att denna helg blir ett minne för livet. Flyget går 13.55 till Bromma- yay :)

/Sayonara

Så lustigt...jag tänkte när jag satte mig på cykeln från Emelie ikväll att jag börjar bli äldre. Aspekten för stunden var trygghet- eller säkerhet. Att jag i hela mitt liv vägrat vara rädd för vare sig mörker eller främlingar- att gå ensam genom parken och så vidare...Aldrig förr har jag valt en omväg för att det skulle vara mer upplyst eller mindre öde. Det skulle vara den gången jag gick vilse en kväll i Queens i New York. En gammal dam som var ute och slängde soporna hojtade vänligt på mig att jag var i helt fel "hood" för att vara den tiden på dygnet och erbjöd sig ringa en yellow cab. Jag tvivlade inte sekund på hennes erfarenhet och tog tacksamt emot hennes råd och erbjudande.

Utöver detta tillfälle kan jag inte dra mig till minnes att jag låtit mig påverkas av varken inbillad eller befogad rädsla. Street-smart är för mig är inte att gå omkring med överfallslarm eller pepparspray och misstänka psykfall i varje hörn- utan mer om att vara uppmärksam på sin omgivning och ta vara på den kunskap man bär på- och att ha respekt för det faktum att de flesta människor vill en väl men att det också finns undantag. Den senaste tiden har jag dock blivit lite nojligare av mig och ser fler risker än jag gjort förr. Tror det har lite att göra med att vuxenlivet hunnit ifatt och i och med detta känslan av odödlighet svalnat.

Jag cyklar alltså denna afton hem över Nybron istället för Sockerbruksbron (som är snäppet läskigare) och lullar på i min tankspriddhet. På bron möter jag en stor polisbuss som saktar in lite när vi möts. Jag reagerade inte direkt utan skulle svänga av mot mitt håll när jag hör hur bilen bakom mig bromsar in och vresigt vänder om. Väl uppe vid min sida stannar jag förvånat upp varvid jag får en gravallvarlig tillsägning om att det fattas lyse på min cykel och att detta kostar pengar. Böter. Det var kanske ingen nyhet egentligen- men det är verkligen inget jag lagt någon som helst tanke på (i synnerhet då jag inte cyklat på flera år). Jag slapp böter men fick en sträng tillsägelse om att gå sista biten -även om det handlde om 20 meter. Med det väldigt onödigt barska engagemanget från detta polispar stryptes tyvärr samtidigt en liten bit av min dröm om att få utöva samma yrke. Det finns uppenbarligen för lite action i vår lilla by? Nej...ska inte vara så bitter och barnslig- klart att de måste göra sitt jobb för att upprätthålla säkerheten- och det finns ju en tanke bakom lagen. Lyse till min ride får införskaffas snarast helt enkelt. Nog sagt om det- men det lustiga var ändå att jag valde den säkra vägen hem..

...älskade Elin!! Ser fram emot att se din fagra uppenbarelse :)

Behagligt trött...skönt att bara jobba fyra timmar idag. Nu ska jag ta en lång lång dusch och vakna till. Fick ett väldigt tråkigt besked idag. Så oerhört sorgligt. Den friske har många önskningar- den sjuke bara en...så sant. Låter som en klyscha- men vi måste verkligen ta vara på tiden med varandra allihop. Lägga energi på rätt saker och framförallt rätt medmänniskor. Leva för dagen. Fylla den med liv- och påminna ens nära och kära om hur viktiga de är. Man kan aldrig säga Jag älskar Dig för ofta- inte om man menar det. Det är inte en mening man kan slita ut så länge den är ärlig. Jag sänder mina tankar och kondoleanser till de personer i min närhet som nyligen förlorat en familjemedlem.

Och till mina viktigaste: Ni vet vilka ni är. Jag älskar Dig. Och dig. Och dig. Välsignad med många människor att älska. Och jag gör det från botten av mitt hjärta.

Etthundraelva besökare igår...inte utan att man blir lite nyfiken på vilka alla dessa läsare är. Om det är något denna blogg är fattig på så är det kommentarer. Mitt lilla crew flikar in då och då visserligen :) Vill även välkomna min fantastiska vän Anja till bloggvärlden- denna dam har en utsökt förmåga att väva samman väl valda ord med träffsäker sarkasm och en stor dos humor. Ska bli kul att följa dig darling! Förresten saknar jag dig.


Har varit i Ranarp på frukost med mamma och lillebror och nu är jag tillbaka i lägenheten för allmänt pyssel. Ska möta upp lite folk på stan för fika och sedan ordna lite ärenden. En mikro måste införskaffas!

Ciao!

"Sitter nu med tårar i mina ögon...har precis varit inne på din blogg, du är helt otroligt duktig med ord! Bli författare vännen! Jag skulle läsa var enda bok!"

Ja. Jag är en sucker för komplimanger. Jag vet att jag citerar meningar som kastar guldregn över mig då och då. I lilla landet lagom är det kanske inte helt okej...men jag har fått jobba genom åren för att ta in och ta åt mig av folks positiva tankar om mig- då jag istället varit upptagen med att utveckla en fullfjädrad expert på att utvinna de negativa. Alla förtjänar att få höra fina saker om sig själva- och ännu viktigare förtjänas en tillåtelse över att bli glad och stolt över dem. Tack Elina för att du gjorde min dag- bland de finaste komplimanger jag fått (och lyckats ta åt mig av).

Apropå Lilla Landet Lagom. Jag envisas med att se folk i ögonen och hälsa när jag passerar dem på gatan och dylikt. Fått för mig att det är det minsta man kan göra för att skapa god stämning mellan främlingar- och i en liten stad borde det redan vara standard. Och visst- de flesta hälsar tillbaka (om än lite förvånat). Men häromdagen cyklade jag förbi en liten tant som efter mitt glatta hejande ryggade tillbaka och tittade på mig som om jag var ute efter att attackera henne. Haha...jag som ville göra hennes dag. Nääääe min sjäääl (uttalas på dialekt: Skog). Jag tänker iallafall fortsätta med mitt mission (impossible?). Jag har ju sett en och annan gnista tändas i ett främmande par ögon. Och det gör det värt det.

Nu ska jag städa och laga mat i mitt älskade hem. Tänkte mig först en promenad- men nej tack ruggiga höstdag! 15-24 väntar mig ikväll och imorgon en ledig onsdag helt plötsligt! Nytt schema gör en förvirrad...

Detta var en kväll att minnas för livet. Ett välbekant sätt att umgås- och en mer än välbekant besökare. Men ändå något väldigt särskilt och speciellt. Det är därför du är mig så kär- älskade älskade Emelie <3 Tända ljus- filtar- rykande te- nötmix & fikon- musik- och all världens känslor och funderingar utbytta. Allt på Sockerbrukets smultronställe: min balkong :)

Lite pics på min förtjusande köks-ö kommer här då det efterfrågats :) Kan nog funka som minibar på lördag också- eller vad säger ni tjejer? Woop woop...Elin is comin´to town!! :D

Sitter på kontoret hemma i Ranarp; blickar ut över de små japanska lyktorna som lyser upp den i övrigt påtagligt bleka utsikten. Hav och himmel smälter tillsynes samman i en enda kall nyans av ljusgrått. Jag är utskickad hit till landet för att mata fiskar, höns och katter då familjen befinner sig i Hufvudstaden. Passade på att låna mammas strykbräda och fixa mina gardiner- vilken dryg aktivitet...gick igenom lite bilder på mammas dator och lät mig transporteras några år tillbaka till minnen ur våra liv. Tårögd, rörd och stolt efter ett dussintal flashbacks fastnar min blick slutligen på följande foto. Och det värker av beundran i mitt bröst; vetskapen vad denna kvinna står för och betyder för sin omgivning. Du är fantastisk- jag är så oerhört stolt över att få kalla dig mamma.

 

 

Mamma Li <3

 

Nu ska klappa katterna hejdå och köra tillbaka till byn. Jobb 15-19 (sjukt soft pass..) och sedan väntar en efterlängtad kväll av kvalitetstid med världens bästa Emelie!

/Sayonara

Jag får lätt känslor för vissa låtar. Alltså jag blir lite som nykär. Pirr i magen och hela köret. Visst är det härligt när musik framkallar sådana tillstånd :) Tyvärr har jag en tendens att spela sönder dessa låtar på ganska kort tid. Jag kan inte låta bli...de bara ligger och väntar på att sippra sig in genom öronen och rakt in i hjärtat- och hur kan man undvika play-ikonen när man vet vad som väntar...Lillen har sagt att jag bara får spela Amber med 311 en gång om dagen- för att försöka dra ut på magin...

...jag har haft igång den på repeat sen han gick för en timmer sen- haha...Åååååh så skön den är! Får varva med Shakiras Loca- som smakar Sayonara så det skriker om det! Somliga låtar lyckas upprätthålla min förälselse- men de är väldigt få. Några grekiska favoriter och givetvis- my song- Lambada.

Tack fina Lillen för hjälpen med köks-ön! I luuuv it :D Nu ska jag njuta en stund till av min nyförälskelse...

Don't give up your independence
Unless it feels so right
Nothing good comes easily
Sometimes you gotta fight