Sharm..
Med en kopp vanilj-te framför mig och arbetsdagen bakom mig ägnar jag nu ännu en stund åt att bläddra igenom alla härliga foton från vår fantastiska resa till Sharm El Sheikh. Äventyr var vi inställda på- men dramatik av denna kaliber var ju omöjligt att föreställa sig...tänker inte gå in på alla tankar och känslor kring situationen- mer än att jag stöttar folkets kamp och innerligt önskar att deras hopp om förändring om frihet besannas.
Dag tre eller fyra väcktes jag i min hotellsäng av ett sms från Apollo. "Viktigt meddelande. Pga det politiska läget råder utgångsförbud i hela Egypten mellan 16 och 08." Under ett möte senare under dagen meddelade guiden oss att UD helst ville hålla oss på hotellområdet 24 timmar om dygnet och att vi skulle packa våra väskor och vara beredda på eventuell evakuering. Tanja- världens mest paranoida människa- hade väskan klappad och klar inom loppet av några minuter medan jag avvaktade och utbytte information med Anja & c:o. Lustigt nog fick vi helt olika besked från våra respektive resebolag- och likadant gick snacket nere bland hotellgäster och personal. Araberna menade på att det inte var någon fara alls för oss utan att oroligheterna endast rådde i Kairo- medan andra menade att de sa detta till oss då vi i själva verket fungerade som ett slags skyddsnät för dem på gatorna och att poliserna i Sharm började dra sig därifrån. Det farliga bestod i att det ur kaos ofta uppstår eller lockar fram kriminalitet och folk som passar på att utnyttja läget. Allt var tämligen förvirrande- och svårt att riktigt få insikt kring det hela när man under dagarna låg och halvslumrade i en solstol med sand mellan tårna och en kall inom räckhåll...
Äventyret utgjordes givetvis av mycket angenämare faktorer! De två första kvällarna i Sharm mötte vi Andreas och Tobbe som redan lärt känna en del av stan och på så vis kunde visa oss runt lite grann bland gator och hak. Hard Rock Café- Pacha-Drinkar-Dans-Vattenpipsfika och härligt massa skratt summerar dessa kvällar rätt bra. Följande dagar spenderades vid systerhotellets privata strand. Röda havet var lika vackert som jag minns det- och trots att man fick lite kalla kårar av att tänka på haj-attackerna som utspelats var det ändå ljuvligt att plaska omkring i det stora blå. Kvällarna ägnades åt mat och böcker- lite pensionärs-varning...men skönt var det! Vi hann också med en mysig kväll med Anja och Sandra på byn- härligt att få uppleva Egypten än en gång med dig Anjis! Sista kvällen lärde vi känna ett gäng goa killar från Enköping och det blev fest av ett slag jag sällan kommer glömma. Tanja stukade foten- själv tog jag ett nattbad i poolen och avslutningsvis liftade två slagna hjältar sig hem med en golfbil manövrerad av den nattliga chefsvakten. Haha...du och jag Tanja. Du och jag :)
Ångesten var total vid hemfärd och det kändes verkligen som en kall käftsmäll att landa på Arlanda för att senare vakna upp till ett kallt och grått Sverige. Jag hade bokstavligt talat tårar i ögonen på nattåget hem- att möta verkligheten och med den alla måsten och krav kändes oerhört tungt. Att skiljas från Tanja slet på hjärtat också vill jag lova. With distance we grow closer- men att ha dig precis bredvid känns fan så mycket bättre!
/Sayonara
Love and Chaos
Kommer inte bli ett långt inlägg idag- får köra en ordentlig uppdatering i dagarna istället. Idag är jag bara helt urladdad- ett riktigt neggo som Tanja skulle sagt...det värsta med att åka iväg till värme och härligheter är att komma tillbaka för att överrumplas av en grå vardag och med den "måndagsångest" gånger tusen. Jag vet att jag låter bortskämd och tradig- men ett antiklimax kan vara hänsynslöst... Imorgon blir det bättre :)
Saknar min semestersambo så det gör ont också. Känns väldigt tomt utan dig...tack för en oförglömlig vecka i vårt Sharm! Nu ska jag lägga upp resten av bilderna på FB- kommer säkert några här också inom kort.
/Sayonara
