Imorgon bär det av! 08.45 går bussen upp till Norska hufvudstaden, där Tanja äntligen ska vi visa sitt nya hemland :) Ska bli riktigt roligt, ser fram emot att strosa fram på Karl Johan, dricka gott och dansa bort några norska nätter. Sen har ju Martin lovat bort mig till massa norska gutter också- er vi fram emot, haha ;) Håller på att packa nu..man är ju i tid som vanligt..

Idag var jag på möte med min chef på Statoil och fick nyheten att min tjänst stramats åt lite; från 100 till 86 procent. Jaha?! Fick först smått sinne, men insåg att det ska bli rätt skönt att jobba var tredje helg istället för varannan, och jag kommer ju inte svälta på lönen i vilket fall..men blev ändå lite paff faktiskt..trodde inte att jag skulle drabbas av den ekonomiska situationen så direkt, vilket ju faktiskt är grunden till nedskärningen av timmar..Nåja, det löser sig. Med tanke på mitt jävla gallstensanfall förra veckan måste jag ändå dra ner på all dyr skräpmat- så det går säkert jämt ut ändå ;)

Måste packa vidare nu...och underhålla Tanja på msn...babe, kommer snart! :)

Ängelholm är förvisso hem för mig på alla sätt och vis, men det är ändå i Ranarpsstrand jag känner mig som mest i hamn...Gårkvällen var så ypperligt fin; middag på terassen, promenad med lille Sigge ner längs stranden i solnedgången, nattande av lillebror (som slutade med att jag själv slumrade till med honom i min famn)...film i soffan med mamma och Olaf och slutligen, när "di gamle" gått och lagt sig, smög jag ut på altanen och lade mig i en solstol för att betrakta stjärnhimmeln...ibland känner man sig allt bra liten..låg där en bra stund under en filt och bara andades. Mäktigt.

Ska tillbaka till solen nu, man vet ju inte hur länge den stannar.. until later dear friends,

Åter en Änglabo! Känns bra, än så länge. Vardagen har ju heller inte satt igång än så det är svårt att känna att man är tillbaka "på riktigt"...börjar så smått bo in mig i min gamla lya, även om den för tillfället egentligen mest består av en bombnedslagsliknande hög av kläder, ett par dussin kartonger och massa påsar med diverse prylar. Vad man samlar på sig!! Har svårt för det här med att slänga med..men nu krävs definitivt en rensing kan jag tala om..puhh...Kändes verkligen märkligt att slänga in nyckeln till Landalabergen 30, och lämna kvarteret..kastade en sista blick över axeln när vi satt i bilen och insåg att en liten era nu kommit till sitt slut. Väl hemma på Heimdall igen pysslade jag ett par timmar med att få upp det viktigaste; säng, tv etc...sedan hällde jag upp ett glas rött, krängde mig ut förbi alla lådor till den franska balkongen och bara stod där en stund..Magnoliaträdet stod där det brukade, det doftade laveldel från rabatten under och stjärnorna lyste klart i Ängelholmsnatten- en fin stund att skåla sig sjäv välkommen hem! Kvällen gick sen i sin vanliga ordning, precis som det ska vara...Torstens med bl.a Rebecca (tack för en rolig kväll!), Nicks, Bahnhof och Lindéns..Ängla i sitt nötskal..

Kom precis hem från en härlig eftemiddagsfika i solen med Louise, Emelie och Sunny. Underbart att träffa lilla Lollan igen- har saknat dig hjärtat! Ikväll vankas en liten kräftskiva i min ära (haha) på gården i Ranarp. Middag på terassen med den oslagbara utsikten över havet i kombination med en solig sommarkväll tillsammans de som betyder mest i mitt liv kan bara bli en riktigt härlig stund. Sen blir det nog tillbaka till flyttkaoset..kan ta ett par dagar att få allt tillrätta. Igår blev det bakishäng hos Pitcen och senare glass i parken med honom, Fidde och Lillen. Avslutades med film hos sistnämnde man- "the boat that rocked" har jag för mig att den hette; helt okej.

I helgen blir det OSLO! Ser vi fram emot, inte sant Tanjis?

Sista dagen som sambo med Emelie. Sista natten att tillbringa i det som varit mitt rum, mitt krypin i mitt hem, under ett års tid. Känns oerhört märkligt, som alltid när man lämnar en tid i sitt liv för att möta en annan. Har varit en hektisk period nu med intensiva kvällar och nätter på jobbet, och en väldans massa besök både av nya bekanta och gamla goda..Tanja fastnade en hel vecka vilket varit väldigt härligt. Man får en helt annan kvalité på tiden man spenderar ihop när det finns möjlighet för att "bara vara". I like. Ett glatt grabbgäng från Oslo har också invaderat hemmet och bidragit med roliga stunder, och så har ju Pitcen hunnit med ett sista besök också. Han är definitivt den som kommit upp flest gånger under detta året- en applåd för det, Favorit! ;)


Förutom jobb, lite shopping och en del festande har jag även fått erfara Sahlgrenska by night- en mindre trevlig upplevelse...värst av allt är, när man egentligen känner sin kropp så väl och reagerar på signaler den ger- men ändå ignorerar eller förtränger olika tecken på att allt inte alltid är i sin ordning. Har inte fått diagnosen färdigställd men har med all sannolikhet drabbats av ett gallstensanfall- med tillhörande smärta som inte var utav denna värld. Det rann tårar kan jag tala om, under de sju timmar vi spenderade på akuten jag och Tanja. Helt vansinnigt; väntetiden var absurd...hade aldrig klarat det utan Tanja vid min sida- tack älskade! Haha, hon var så söt..blev förbannad stup i kvarten och var tvungen att lämna rummet de stunder då jag kved som högst, för att gå ut och skälla på situationen...ja herregud vilken upplevelse...Nu blir det till att lägga om kosten och vanorna lite grann..jag började igår med en kompromiss- unnade mig en liten utgång, men käkade, hör och häpna; SALLAD som nattamat...Well, vadsom för att inte få återuppleva den natten. Man glömmer så lätt det här med hälsan..det är fanimej bara när den inte är vad den borde som man ger den uppmärksamhet. Skärpning.

Igår tog vi en paus från packandet och tog vagnen ner till Biopalatset, där vi kiknade av skratt til "Sommaren med Göran"-hahaha...humor på hög nivå! Senare gick jag och Tanja ut en sväng som sagt och hamnade inte helt otippat på Lounge(s). Så nu sitter jag här lite mör i skallen och stirrar på det som bara igår var ett helt hem, men som idag består av väggar, kartonger, tomma hyllor och en drös minnen. Jag lämnar hursom Götet med en helt annan känsla än den jag hade när jag lämnade New York; jag är nämligen helt lugn. Visserligen är det lite sentimentalt att separera från samboskapet med min bästa vän- och jag kommer förmodligen sakna staden något enormt stundtals..men, jag känner mig färdig.

Några frågor till Aniara Lagergren

...från Förslöv som nyss kommit hem efter att ha varit au pair i ett år i en svenskamerikansk familj i fashionabla Soho i New York och som fyller 20 år den 5 mars.

Familj. Det finns bara sex kvinnor i Sverige som har Aniara som tilltalsnamn. Vet du varför dina föräldrar fastnade för namnet?
— Pappa var väldigt förtjust i ett verk av författaren Harry Martinson som heter så, en diktsamling är det väl närmast. När jag var elva år fick jag boken och försökte läsa den, men somnade. Det är kanske dags att ta tag i den igen. Vad jag minns handlar den om ett rymdskepp som far vilse. Jag hoppas att jag någon gång får uppleva operan som gjorts utifrån boken.

Vilken var din inriktning på gymnasiet?
— Jag gick på en lite speciell linje, det var nog nytt då tror jag, en kombination av samhälls- och sociala programmet med fokus på människors utveckling, livsvillkor och socialisation, mycket av det som handlar om det emotionella, både ur psykisk och fysisk synvinkel. Genom min mentor där fick jag kontakt med min värdfamilj i New York. När jag fick frågan om jag var intresserad av en flytt till "The big apple" så fanns det inte mycket annat än att jubla... Jag fick uppleva så mycket och det mest spännande med hela resan var kanske att få följa sin egen personliga utveckling.

Hur ser framtiden ut, vet du vad du vill arbeta med?
— Ingen som helst aning! Jag har funderat på polis, för psykologin, kriminologin intresserar mig. Jag följde Beck som en slav! Att skriva har alltid legat väl till för mig, så jag har också tänkt på att bli journalist, typiska tonårsdrömmar som flygvärdinna eller reseledare, psykolog — att hjälpa människor har alltid legat för mig. Jag har många tankar. Arkitekt, modedesigner — jag har alltid hållit på att teckna och flera av mina släktingar håller på med design. Jurist har jag också tänkt på eftersom jag brinner för rättvisa och älskar att argumentera. Men jag tänker inte sätta mig på skolbänken förrän jag bestämt mig, jag vill vara helt motiverad.

Du gillar också dans och att ge massage?
— Att dansa är min absoluta passion i livet. Det började redan när jag som tvååring lärde mig lite grekisk folkdans av min morfar som bodde långa perioder i Grekland. Sedan dansade jag balett ett tag och dansade showdans under gymnasietiden. Min personliga favorit av dansformer är att dansa till en kombination av oriental- och latinmusik. Vad gäller massagen ber ständigt av mina vänner mig att massera dem. Eftersom det ligger i tiden med spa-salonger och massage-terapi tänker jag att det kan vara något att falla tillbaka på; att öppna någon egen slags mottagning.

Vad händer nu?
— Jag ska jobba ett tag. Det tog mig bara tre dagar att hitta ett jobb, på charkuterifirman Pärsons i Halmstad, där jag packar skinka. Många fnyser, tycker att det är ett skitjobb; "direkt från staden som aldrig sover, till Ängelholm som stänger klockan fem på lördagar". Jag ska ge det en månad, och tycker jag att det är okej kan jag tänka mig att jobba på där ett bra tag. I så fall får jag skaffa jag mig en liten lägenhet i Halmstad. Just nu bor jag tillfälligt hemma hos en kompis och hennes pojkvän.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Haha, vad töntig vissa delar av intervjun låter så här i efterhand :) Hade inget för mig så googlade mitt namn...då är man uttråkad! Tänk att en bruten armbåge fick vägen att vända för mig...allting hänger samman...Annars kanske jag bott kvar i Halmstad..Kan inte låta bli att undra vad som väntar-vad blir nästa vägskäl, vilka personer eller händelser kommer korsa mitt liv för att kanske skjuta det i en helt annan riktning? Eller, så blir det som jag tänkt helt enkelt. Fast hur ofta händer det...Kanske tur ändå att man inte kan kontrollera allt. Off to work! Ciao

/Sayonara

Sitter och äter frukost...eller middag..eller ja-nattmat egentligen. Klockan är 07.50 och jag ska strax krypa ner under täcket..nattveckan har satt igång, och hittills är 2 av 7 nätter avverkade. Jag tycker faktiskt att det gått mycket smidigare än befarat- än så länge har jag låtit bli Emelies koffeintabletter..I natt var den gamla ägaren från Sports Club inne och handlade; ett trevligt återseende. Vi kom fram till att vi båda kommer spendera tid i Brasilien under samma tid och ska förhoppningsvis mötas upp när stunden är inne. Skoj!

I övrigt händer mycket lite i mitt liv för tillfället...känns som att allt går ut på att räkna ner till diverse milstolpar..Emelie kommer tillbaka; vi ska ha en packa&festa&ta-farväl-av-Göteborg-vecka...Vi flyttar HEM igen...Jag ska göra upp planer för nästa ä v e n t y r...och hälsa på min käre kusin i Malmö! Haha..det sista var kanske ingen milstolpe ;) Men lika viktigt ändå! Släkten är alldeles för dålig på att umgås ihop..ska bli ändring på detta banne mig..tacka vet jag facebook; igår kväll skapade jag ett evenemang som- om allt går som det ska- går av stapeln om drygt ett år..ja, det krävs nämligen så lång framförhållning för att lyckas dra ihop allt familjefolk till en och samma punkt..SLÄKTSKIVA ska vi ha! Med kräftor så klart. Åh- det är också något jag räknar ner till..söndagens kräftskiva hemma hos familjen i Ranarp :) Lovely! Ska jag äntligen få träffa nytillskottet i familjen med; valpen Sixten:

Är för trött för att skriva märker jag..smått osammanhängande.. Goodnight!

Damn, it happened again...Som sagt, det var det här med att falla för det ouppnåeliga...Men man måste ju få leva också. Den emotionella baksmällan är uppenbarligen priset man får betala. Tar hursom med mig det bästa av helgen- I got souled! Robin Thicke är helt magisk..har haft Dreamworld på repeat sedan tidig eftermiddag..magnifique!

Sitter med mycket tunga ögonlock, halvt däckad i sängen..det har varit en riktigt lång dag..gick upp 05.50, cyklade i spöregn (tar det aldrig slut???!) till jobbet där det verkligen gick i ett, hela dagen rakt igenom. Biluthyrningen var helt hysterisk...vissa kunder alltså..tur att man har ett och annat fake-leende i bakfickan...knatade hemåt vid tre för att ha en lång uppdatering med Emelie i telefon för att sedan vinka av Bella och Holma som haft en långhelg här. De var liksom en bunt andra Ängelholmare uppe för U2-konserten i lördags. Jag fick lyssna både fredag och lördag från jobbet- även om det självklart inte kan jämföras med att vara inne på området kan jag säga att jag fick en rejäl kick av jublet som dånade över vägen när 60.000 pers välkomnar Bono & c:o...i lördags hittade jag (tillsammans med ett par tusen andra Göteborgare) en fenomenal plats att dessutom få rätt sjysst inblick över Ullevis spektakel; i form av en enorm bildskärm som stack upp så pass högt att förbipasserande också kunde ta del av showen. Jag hade givetvis planerat lite i förväg, och stod ett bra tag och njöt av stämningen med min petflaska a la vitt vin :) Fick by the way två kända kunder under dagen i form av prinsessan Madeleine och hennes Jonas. General white, Marlboro light, diesel, frukt och läkerol hamnade på kvittot ifall någon bryr sig ;)

Det blev alltså utgång både fredag och lördag- varav bägge nätter bjöd på kvalité! Dans, drinkar och glada vänner, härligt!
Nu väntar två lediga dagar varpå en hektisk period ska genomlidas...nattvecka...ouuhh får ångest bara jag tänker på det..Men vill man ta sig till Syd Amerikat får man bara bita ihop. Och det vill jag...hemskt gärna! Godnatt..