Några frågor till Aniara Lagergren

...från Förslöv som nyss kommit hem efter att ha varit au pair i ett år i en svenskamerikansk familj i fashionabla Soho i New York och som fyller 20 år den 5 mars.

Familj. Det finns bara sex kvinnor i Sverige som har Aniara som tilltalsnamn. Vet du varför dina föräldrar fastnade för namnet?
— Pappa var väldigt förtjust i ett verk av författaren Harry Martinson som heter så, en diktsamling är det väl närmast. När jag var elva år fick jag boken och försökte läsa den, men somnade. Det är kanske dags att ta tag i den igen. Vad jag minns handlar den om ett rymdskepp som far vilse. Jag hoppas att jag någon gång får uppleva operan som gjorts utifrån boken.

Vilken var din inriktning på gymnasiet?
— Jag gick på en lite speciell linje, det var nog nytt då tror jag, en kombination av samhälls- och sociala programmet med fokus på människors utveckling, livsvillkor och socialisation, mycket av det som handlar om det emotionella, både ur psykisk och fysisk synvinkel. Genom min mentor där fick jag kontakt med min värdfamilj i New York. När jag fick frågan om jag var intresserad av en flytt till "The big apple" så fanns det inte mycket annat än att jubla... Jag fick uppleva så mycket och det mest spännande med hela resan var kanske att få följa sin egen personliga utveckling.

Hur ser framtiden ut, vet du vad du vill arbeta med?
— Ingen som helst aning! Jag har funderat på polis, för psykologin, kriminologin intresserar mig. Jag följde Beck som en slav! Att skriva har alltid legat väl till för mig, så jag har också tänkt på att bli journalist, typiska tonårsdrömmar som flygvärdinna eller reseledare, psykolog — att hjälpa människor har alltid legat för mig. Jag har många tankar. Arkitekt, modedesigner — jag har alltid hållit på att teckna och flera av mina släktingar håller på med design. Jurist har jag också tänkt på eftersom jag brinner för rättvisa och älskar att argumentera. Men jag tänker inte sätta mig på skolbänken förrän jag bestämt mig, jag vill vara helt motiverad.

Du gillar också dans och att ge massage?
— Att dansa är min absoluta passion i livet. Det började redan när jag som tvååring lärde mig lite grekisk folkdans av min morfar som bodde långa perioder i Grekland. Sedan dansade jag balett ett tag och dansade showdans under gymnasietiden. Min personliga favorit av dansformer är att dansa till en kombination av oriental- och latinmusik. Vad gäller massagen ber ständigt av mina vänner mig att massera dem. Eftersom det ligger i tiden med spa-salonger och massage-terapi tänker jag att det kan vara något att falla tillbaka på; att öppna någon egen slags mottagning.

Vad händer nu?
— Jag ska jobba ett tag. Det tog mig bara tre dagar att hitta ett jobb, på charkuterifirman Pärsons i Halmstad, där jag packar skinka. Många fnyser, tycker att det är ett skitjobb; "direkt från staden som aldrig sover, till Ängelholm som stänger klockan fem på lördagar". Jag ska ge det en månad, och tycker jag att det är okej kan jag tänka mig att jobba på där ett bra tag. I så fall får jag skaffa jag mig en liten lägenhet i Halmstad. Just nu bor jag tillfälligt hemma hos en kompis och hennes pojkvän.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Haha, vad töntig vissa delar av intervjun låter så här i efterhand :) Hade inget för mig så googlade mitt namn...då är man uttråkad! Tänk att en bruten armbåge fick vägen att vända för mig...allting hänger samman...Annars kanske jag bott kvar i Halmstad..Kan inte låta bli att undra vad som väntar-vad blir nästa vägskäl, vilka personer eller händelser kommer korsa mitt liv för att kanske skjuta det i en helt annan riktning? Eller, så blir det som jag tänkt helt enkelt. Fast hur ofta händer det...Kanske tur ändå att man inte kan kontrollera allt. Off to work! Ciao

/Sayonara