Daysleeper
Nu snöar det ordentligt iallafall :) Tittar ut på innergården och ser en liten flicka i tomteluva kikna av skratt då hennes pappa jagar runt henne i allt det vita...en snögubbe har de minsann fått till också! Fint...
Dags för 15-01 igen. Veckorna springer iväg...julafton närmar sig med stormsteg! Har grejat föräldrarnas klappar, men kvar återstår tre småsyskon att glädja..än har ingen julstress infunnit sig hos mig, men det kommer kanske. Just nu tycker jag mest att det ska bli mysigt. Sen har jag ju en vacker levande gran i år med ;) Pitcen har lovat att få hit sin julgransfot snart, så ska det lilla trädet kläs upp i glitter och glas...Nu ska jag möta dagen..
Att tappa tänder i drömmar är starka symboler, tänder och käken är något av det starkaste vi har på kroppen. Mammas drömtydare berättade för mig att det beror på vad som händer i drömmen när man tappar dem - men överlag står det för förändring och kanske även en rädsla för att axla förändringen i fråga. Ditt undermedvetna försöker kanske berätta för dig att den är oundviklig, att det är dags nu.
Aniara, jag har börjat lyssna till och läsa Eckhart Tolle och Candice som beskriver hur vi med hjälp av att stanna i nuet kan välja bort ångest och våra destruktiva mönster. Jag ser dem som inspiratörer och mycket av det de beskriver känner jag är värt att ta till sig i en värld där de allra flesta springer åt fel håll och dessutom i en rasande fart. Jag tror det är en stor förändring på gång, och du känner kanske den också... Det är dags nu, att ändra våra vanor. Att inte låta de destruktiva sidorna i oss få mer näring. Du sa det själv, efter att ha sett dokumentären du nämnde här nedan. Du känner att du vill göra något som b e t y d e r något. Något som gör skillnad? Börja med dig själv. Det är så lätt att du kan börja idag. Nu. Sen tar vi tar hand om Madonnas skyddslingar och orangutangerna på Borneo och alla världens fadderbarn och de som står utanför hela det systemet och vi gör klimatmötet till en piece of cake - om vi är i balans gör vi sunda val. Om vi kommer i balans, kommer energin spridas vidare oh vi vill inte längre bidra till en undergång. I balans, vill vi leva och älska och njuta av den tid vi har. Jag sitter med ett gigantiskt VAD HÅLLER VI PÅ MED?! skrik i halsen. Framförallt, vad fan håller jag själv på med. Det är dags nu, att våga välja sinnesro och att tillåta oss att släppa in hela jävla universums kraft i våra ryggrader. Det känns ironiskt nog fruktansvärt obehagligt och skrämmande - men det är bara alla dessa destruktiva tankar som vill att vi ska kräla i skiten så länge vi lever. Motståndet för förändring handlar bara om att vi är så jävla rädda för att bli fria från den smärta och det sjuka som vi har identifierat oss med. Jag är si och jag är så - bullshit. Vi ÄR människor. Vi ÄR kärlek. Allt det andra har vi eller gubben med hatten berättat för oss.
Släpp taget.
Det här kan bli början på ett liv. Ett genuint lyckligt och riktigt liv i motsats till det falska spel vi spelar med i idag. Balans... 2008 var för mig kaos och omplanering. 2009 handlingskraft vilket i sig var fantastiskt bra men spelet och prestation gjorde att jag over-did it. 2010 handlar om balans, för min del är det oundvikligt pga sjukdom. Inte förrän jag sitter med ärrbildningar i hjärnan och skador på nervsystemet och yrsel och total allergi mot stress tvingas jag ändra mig. Det gick så länge det gick, men hur fan tänkte jag när jag skickade mig själv på ett suicide mission rakt ut över stupet? Är jag en fullkomlig idiot? Tvärtom, vi har blivit för smarta för vårt eget bästa och har tappat det andra. Vi kan med hjälp av vackra och stora svåra ord förklara våra beteende och med hjälp av psykologin berätta varför vi handlar på än det ena än det andra sättet. Och vi säger att vi ändrar oss, men vi är så intelligenta att vi i själva verket hittar nya sätt att straffa oss på. Jag älskar mitt intellekt, som hjälper mig i mitt arbete och med mina talanger. Men för mitt välmående som människa och som kärlek lurar det mig att fortsätta med sikte på stupet. Det där andra... handlar om att bara vara. Det lättaste och svåraste som finns, i alla fall för mig...
Kärlek/s
