sayonaran

Har snart varit vaken i 24 timmar...jag är som sagt inte gjord för att stiga upp vid 05.00...tur att jag trivs så bra på jobbet, annars vet jag ärligt talat inte hur jag skulle lyckas pressa fram motivation när ögonlocken krigar med självdisciplinen...

Personalfesten i lördags blev som väntat lyckad, trots alldeles för mycket promille i blodet. Festen började hos Micke med pizza och gott snack som snart övergick i avsöjande lekar och brinnande sambuca. Hela gänget vandrade sedan ner till Bahnhof för ett par riktigt goa timmar. Tack, Statoil! Inte mycket annat att uppdatera om för tillfället...de senaste dagarna har bestått av mycket jobb och en del kvalitetstid med några av de bästa; Tanja, Elin och Louise. Är så glad för er! Följde även med min "andra syskonskara", Ilirjana & c:o, på Flickan som lekte med elden i veckan som gick. Helt okej filmatisering, men går knappt att jämföra med böckernas briljans.

Har inte mycket vettigt att bidra med idag...klockan är över ett och jag ska vara alert på kursen i Malmö imorgon. Laddar upp lite bilder inom kort..

Att vara en passionerad människa är verkligen på gott och på ont, har jag konstaterat. Man kastar sig gärna in i situationer, relationer och projekt på olika nivåer- handlöst, hejdlöst och med hela sitt hjärta. Kan vara en av anledningarna till att mitt är lite slitet i perioder...intensivt emotionellt och praktiskt engagemang, omtanke, överanalysering, förälskelse, medlidande, önskningar och förväntningar...listan är lång på ting som förgylls eller kvävs av passionens medverkan...å andra sidan har jag inga planer på att dra ner min passion för varken smått eller stort, då belöningen i form av belåtenhet och lycka då och då faktiskt tar form- och påminner mig om varför jag ännu låter mitt hjärta bestå av detta fenomen: p a s s i o n.

Kom nyss innanför dörren efter att ha blivit avsläppt av en klick av eliten inom Statoil; personerna som gör jobbet roligt att gå till- vilket är tur med tanke på att man faktisk delar en väldigt stor del av livet med just dessa. Det var länge sedan jag skrattade så mycket, så högt och hjärtligt, som under de senaste 24 timmarna..mycket tack vare Micke, som ärligt talat är bland de roligaste människorna jag mött i mitt liv. Han besitter en enorm humorkälla, utan att egentligen vara särskilt medveten om det- vilket gör det så genuint och underbart! Jag låg och vred mig av ett never-ending skrattanfall på golvet i stugan igår på High Chaparral- ett minne jag sent kommer glömma...just wonderful!

Som sagt- HIGH CHAPARRAL! Personalkonvent. Det vanliga; föreläsningar, mat, information, uppdateringar och "klappa-oss-själva-på-axeln-moment"..rätt underhållande :) Utmanades i en äkta western-10-kamp, iförda cowboy-hattar givetvis. Skoj! Men roligast var givetvis kvällen som bjöd på dans, skumpa och, som jag nämnde förrut;många, många skratt. We like! Enormt roligt att få träffa några av mina gamla kollegor från Göteborg- saknar er!

Nu ska jag soffa, som jag kallar det...Har en del hjärnceller att vila upp. Tackar cheferna för att jag fick ledigt idag...

Fy flate, som Tanja skulle uttryckt sig... Det är dags att ta tag i konditionen, och idag gjordes alltså premiären i löparspåret; 45 minuter av intervallträning (mja, lite fuskande också..) och jag kollapsade nästan. Fick ont i hjärtat ett par gånger, och håll säkert vid ett dussintal tillfällen. EJ OKEJ. 23 bast och schleden...vet att jag måste lägga ner rökningen, men man hittar ständigt nya ursäkter för att skjuta upp det oundvikliga..fyra månader i Sydamerika utan ciggaretter känns löjligt..ja, alla rökare fattar vad jag menar..som Emelie sa;"det känns som att man bara kan känna sig lycklig till 80 % utan ciggen". Men det är ju bara en stor lögn, uppenbarligen. Ändå så svårt.. och då är jag ändå inte storrökare..vi snackar i snitt två till tre paket i veckan, under vinterhalvåret ännu mindre. Tål att tänkas på...Hursom! Känns bra att ha börjat, nu gäller det bara att finna kraft att fortsätta också..Time will tell.

Ska strax pysa iväg till stationen och medverka på personalmötet..sedan väntar ett långt pass fram till 01 inatt. OB-OB-OB-OB-OB-OB...man måste köra mantrat ibland..

/Sayonara

Mirdita!

Sitter just nu pa hotell Palace, och den albanska folkmusiken dundrar upp genom alla vaningar. Det ar brollop, nagot som sker var och varannan dag har i Mitrovica. Manga albaner fran utlandet passar pa under sommarmanaderna att gifta sig i hemstaderna.

Har har jag och Anja fatt en egen svit med minibar, soffgrupp och ett jacuzziliknande badkar. Detta ar langt ifran hur vi levt sedan 20 juli...Det ar alltid lika svart att sammanfatta en resa, men detta har minst sagt varit en annorlunda upplevelse.

Vi kom valdigt nara en helt underbar familj dar Ilirjanas farbror, hans fru, deras tre barn och charmiga lilla farmor lat oss leva i sin verklighet, dar en sadan naturlig bekvamlighet som rinnade vatten och strom var nagot av en lyxvara. Det tog dock inte lang tid att vanja sig, till trots for det faktum att vi bodde runt 10 personer i det lilla huset dygnet runt. Det finaste i det hela ar att man fatt kanna pa en samhorighet och gemenskap som nog ar ratt svar att finna under andra omstandigheter.

Under dagarna har vi shoppat och upptackt olika stader, Peja, Prishtina och vart eget Mitro. Vi har hjalpt till med forberedelser infor brollopet, last bocker, forsokt lara oss mer albanska mm. Kvallarna har oftast mynnat ut i en samling pa altanen, dar vi druckit ol och pratat, skrattat och gratit. Jag fick bland annat ta del av Ilirjanas farbrors krigshistorier, och det ar nagot jag aldrig kommer kunna forsta. Hjartskarande berattelser som gor en stum av fortvivlan, men ocksa enormt hanford over den styrka som gjort att familjen lyckats komma dit de ar idag.

Vi har traffat Angelholmare som Baki, Flora, Ruzhdi, Azem, Jeton, Avdyl, och ett par stycken till. En av de forsta kvallarna traffade vi Edmond, Rexhep och var alskade Louise ocksa. Ett par kvallar har vi aven tillbringat pa VIVA, Mitrovicas eget Bahnhof Bar haha.. Livespelningar i en kottmarknad, kort sagt. Vi overdriver inte om vi sager att minst 90 procent var killar, sa man blev RATT utstirrad. Det ar iof nagot vi varit tvugna att vanja oss vid med, kommentarer runt varje gatuhorn, killar som gatt efter en och forsokt fa kontakt.. en och annan lite laskig typ som inte garna gett upp...men man lar sig hantera det med, allt handlar om att ignorera..

I ovrigt ar albanerna har valdigt generosa, sociala och omtanksamma. Bussresan ner underlattades enormt av den lattsamma stamningen, alla bjod varandra pa allt och ingen var pa nagot satt utanfor.

Nu till huvudattraktionen> THE WEDDING! Tjejer, ni kan ju tanka er att det var nagra som grat sa tararna sprutade nar VARLDENS VACKRASTE Ilirjana kom skridande i sin vita klanning och sloja..Gar inte att beskriva, men jag filmade lite sa ni far se om ett par dagar. Brollopet var fullspackat med dans, dans, dans...bade jag och Anja drop av svett...Albans kusiner breakdansade, och alla jublade nar brudparet skalade i champagne.. Fantastiskt... Trotta som aldrig forr stupade jag och Anja i sang for att vakna upp till sista dagen i Kosovo. Nu ar sista natten, och en stor dubbelsang vantar en vaning upp. I morgon bitti kor vi genom Kosovo, Serbien, Ungern, Osterrike, Tyskland, Danmark och slutligen tillbaka till Anglastaden. Vi langtar efter er!

Karlek"

Åhhhh pratade precis med min älskade Emelie i telefon för första gången sedan flytten till Oslo! Undebart att höra hennes röst. Saknar dig så förbaskat fortfarande, kommer nog aldrig gå över..Min alien!
Helgen utspelade sig uppe i Halmstad, med trevliga filurer och läcker mat. Bäst av allt var att få kvalitet i soffan med Anjis. Så fin lägenheten var också tjejer, bra jobbat! Trevligt att få samtal från herr Sondell med, var länge sedan- härligt att höra att du har det bra din gamle norrlänning :)


Sitter och glor på Greys Anatomy...LOVE it. Unnade mig en fruktsmoothie nyss, efter en lång dag fylld av inventering på jobbet. Hela huvudet snurrar av siffror..Blir för övrigt mycket Statoilande den närmsta tiden; kurser, personalmöte, nån slags kickoff på High Chaparral samt personalfest hos allas vår favotit Micke :) Målet är att lyckas supa chefen under bordet minst en gång nästa vecka ;) Teddis, haha..

Ikväll blir det fika med Wille- hemskt länge sedan så det lär bli en del kacklande. Nu ska jag höja stereon som för närvarande pjöjer arabiska melodier- dags att pudra näsan och dra mig neråt byn.

Inte sovit många minuter inatt, alldeles uppe i varv...Kom i säng rätt sent i onsdags efter en helkväll ute i Ranarp med de små, och började gårdagen med att stiga upp på tok för tidigt (05.15); hasa mig ner till stationen och fyra iväg ett par hundra leende "godmorgon" till dagens första gäster. Vid halv elva fick vår chef Ted ta över kassan då jag och ett par kollegor var uppbokade på kurs i Malmö- denna gången Brand och Räddning (HLR).

Jag har gjort den ett par gånger förr, men man känner sig alltid nöjd efteråt när man vet att den kunskap man just dammat av skulle kunna göra skillnad på liv och död om man nu skulle hamna i en sådan situation. Att en av föreläsarna var en väldigt fin man (läs:brandman som råkade vara fotbollsmålvakt vid sidan av) gjorde dessutom att timmarna försvann fortare än kvickt. Ahh, vad vore livet utan ögongodis! Anja, fru Francke, bara suckade åt mig ;) Kom hursom hem rätt mör denna torsdag eftermiddag-men lockades ut av den sommarfärgade kvällshimmeln. Ett glas vin på Torstens med Rebecca fick det bli- tack för trevligt snack Blondie..Avslutade aftonen med Te-mannen framför nån krigsfilm med en märklig burkgrogg från Tyskland.

I afton rullar tåget norrut mot ovannämnda fru Francke; I´m going to Anjastad, H-stad- Halmstaaaad! Ska bli hemskt trevligt att få se deras nya lägenhet, att få lite A&A-tid och göra stan på lördag. Nu ska jag hänga upp lite tvätt och ta en lunchdäckning på min turkoisa soffa. Helt slut. Det är för väl att jag går en ledig helg till mötes..

Fix you med Coldplay. Helt fantastisk låt det där..hörde den första gången på resan hem från New York i februari 2006- på väg hem igen, efter ett år av både äventyr och saknad...minns hur tårarna rann oavbrutet under taxifärden mellan Broadway 542 och JFK, och hur jag nästan brast inuti av det känslokaos som utspelades när planet lyfte och stadens tusen smaragder bredde ut sig som ett magiskt täcke under mig. Det var i denna stund jag tryckte play och spelade upp låten jag fått av Anja- som gåva att bära med mig hem till Sverige. Mäktigt! Kommer aldrig någonsin att glömma de minuterna...

Har haft en chill dag med Pitcen; storhandlat på Maxi, käkat brunch, fikat med Emelie, Lollo & Cäzzi och tagit en liten runda på Storgatan. Ikväll blir det eventuellt premiär för dansen för min del, men är lite tveksam eftersom det inte finns många timmar kvar att spendera med Emelie :/ Är faktiskt lite kluven i frågan överhuvudtaget- ska jag ta tag i min passion igen, men bara få utöva den 1-2 ggr i veckan, eller ska jag skaffa gymkort igen och kunna träna när och hur ofta jag vill..kan eventuellt få bidrag från jobbet till sistnämnda dessutom...problemet är bara att jag saknar dansen så det gör ont ibland..satt och grät igår till "So you think you can dance"- ja, inte bara de sentimentala akterna utan alltihop...så fruktansvärt skickliga dansare, jag får rysningar bara jag tänker på det. So, what to do?

Har ännu inte fått allt uppackat sedan Götet, helt otroligt vad det ska ta tid..så spenderar eftermiddagen med att pyssla här hemma..kvadratmeter för kvadratmeter blir det faktiskt riktigt mysigt, och snart kan jag nog känna mig som hemma igen. I helgen blir det 6-15 pass för hela slanten- sååå segt, hatar att gå upp 5...det är inte mänskligt...fast det är rätt skönt att sluta så tidigt visserligen. Nåja, jag har som sagt ett mål att jobba för: SOUTHAMEEERICA! :) Ayyayyayyyy

Åhh...vill bara tillbaka! Har haft en underbar vistelse i vackra Oslo. Ska strax krypa till sängs, så det blir ingen lång uppdatering nu. Men i korta drag: Mycket vin, många skratt, vackra vyer och en hel del qualitytime. Nichol & Son blev en favorit, men bästa danskvällen var lätt när vi hamnade på nån liten club som körde reggaetema hela natten. Vi njöt för fullt! Det kommer definitivt bli ett par norska weekends i höst/vinter. Lovely! TACK TANJA för ett par vidunderliga dygn..

Imorgon börjar vardagen igen, 13.30-15 på Stattan..ska bli rätt nice, trots att man har lite ångest..

(Tänker på Dig Sofie- braveheart! Akta fossingarna bara..)