sayonaran

Att vara en passionerad människa är verkligen på gott och på ont, har jag konstaterat. Man kastar sig gärna in i situationer, relationer och projekt på olika nivåer- handlöst, hejdlöst och med hela sitt hjärta. Kan vara en av anledningarna till att mitt är lite slitet i perioder...intensivt emotionellt och praktiskt engagemang, omtanke, överanalysering, förälskelse, medlidande, önskningar och förväntningar...listan är lång på ting som förgylls eller kvävs av passionens medverkan...å andra sidan har jag inga planer på att dra ner min passion för varken smått eller stort, då belöningen i form av belåtenhet och lycka då och då faktiskt tar form- och påminner mig om varför jag ännu låter mitt hjärta bestå av detta fenomen: p a s s i o n.