sayonaran

Skont med A.C pa internetcafet- kvallen ar har men varmen stannar kvar langt in pa natten...inte for att vi klagar speciellt mycket pa detta; men skillnaden mellan klimatet har i Tamarindo och Puerto Viejo ar pataglig. Fran en fuktig regnskogshetta till detta snustorra men lika varma vader ar bade en valsignelse och plaga- men allt loser sig mellan de flera meter hoga vagorna som vi lekfullt svalkar oss i. Nasta projekt ar att forsoka bestiga en surfbrada- det ser sa lekande latt ut nar de inhemska grabbarna smidigt och natt spelar med vagorna som vore det allt de nagonsin tagit sig for. Nagonting sager mig att jag inte kommer se lika gracios ut...Naval! Skam den som ger sig...Brannan borjar ta sig, jag har mest angest for att jag ska fjalla av allt innan hemkomst...trots att vi alla ser oss som soldykare ar vi annu ganska forsiktiga- en stund i skuggan och kepan for ansiktet varvas med solfaktor 30 konstant- det ar sa sjukt varmt nar molnen skingrar sig- har heller aldrig sett solen sta sa hogt pa himmeln!

Vi bor pa Bahia Paradiso dar vi genast fatt bra kontakt med den amerikanska managern. Verkligen ett trevligt place, med fruktbricka till frulle och hangmattor uppsatta overallt pa den stora gemansamma terassen. Det har med hangmatta har blivit lite av en favorit..Pitcen, ska vi satta upp en pa din balkong..?? :) Rummet pa Bahia ar dock under all kritik med hemmasnickrade vaningsangar, skabbigt badrum och myror och tusenfotingar till grannar; hostelet i Puerto Viejo framstar som ett femstjarnigt hotell i jamforelse. Inte desto mindre stormtrivs vi- och att stallet har en egen stenugn som producerar ljuvliga mozzarellapizzor gor det inte varre direkt :)

Igar var vi ute pa en karaokebar, och vi SJONG haha..."Gimme, gimme" med Abba var vad publiken fick sta ut med- men kul hade vi ;) Har inte dansat bort sa manga natter som vi raknat med- kanske borjar vi bli gamla...men en kvall dar mina hofter kan fa visa sina salsakunskaper hoppas jag fortfarande pa! Har som sagt en hel del kvallar kvar sa det ska nog kunna utrattas. Reggaemusiken ar utbytt mot salsatakter och den exotiska kanslan ersatt med en ratt sa amerikaniserad jargong i byn. Men som sagt, det ar ytterligheterna som ar den stora charmen med detta fantastiska land. Vi funderar pa att bege oss harifran nasta vecka for ett sista resmal. Inget bestamt, men vi haller oss pa vastkusten atminstone.

Jag alskar detta! Saknar er darhemma, men hor att varen slagit ut och det kan ju inte bli sa mycket harligare an att mota detta vid hemfard.

Con gusto/Sayonara