Tal från Anja
110723
"Det är idag vi är här för att fira din speciella dag- förskjuten in i ett något somrigare skede. Födelsedagar är tillfällen då man firar en persons tillväxt mognad och utveckling. Det är då vi påmins om att livet som gåva är det mest dyrbara som finns. Nu har du fyllt 25 och hunnit bli berikad med många av livets speciella gåvor. Trots det har det riktiga livet med dess omtalade charm knappt hunnit börja. För det är väl så man får tänka när antalet födelsedagar inte längre kan summeras med hjälp av fingrar och tår. Istället för att fokusera på kvantinet fokuserar vi nu på kvalitet.
Så vad säger man då till en vän som varit en sådan stor del när det kommer till mina vackraste minnen om livets gåvor och minnesvärda stunder? Tänka sig att skolmatsalens sönderkokta potatis skulle bli en så värdefull gåva. För det var där vi fann varandra. Kärleken till mat förde oss samman- som så många säkert vet. Vi var de enda som både vågade och ville ta två portioner av skolans mat. Där någonstans började ett väldigt speciellt förhållande växa. Vi var 16 17 år gamla. Inte visste jag då att du skulle komma att bli min allra bästa vän.
Jag kan omöjligt summer alla våra stunder och minnen som vi delat- då skulle jag bli stående här i en evighet. Men det är inte konstigt att skaran av stunder och minnen är så stor. Säg mig vad vi inte gjort tillsammans? Vårt gemensamma intresse för att upptäcka världen har gjort att vi spenderat många stunder tillsammans på resande fot. Egypten- New York- Greklands övärld och Kosovo. Den sistnämnda resan-som kunde slutat betydligt mer norrut än vi förväntat då jag frågade Aniara lite ironiskt om hon hade packat ner passet. Det hade hon inte. Varför? Jo för det trodde du inte behövdes när man bara skulle åka buss ner- eller hur var det nu? Lyckligtvis var vi kvar på E6:an och efter en viss väntan på Aniaras pass med en buss full av otålig medresenärer så hade vi ännu ett oförglömligt minne bakom oss. Tur att man har vänner som kan tänka åt en ibland- för det vet vi alla att även du fått göra för mig ett antal gånger.
Vi har inte bara fått se delar av världen tillsammans- utan vi har även vuxit samman med gråt och skratt hemma i Änglastan. Blivit starkare med de dunster vi haft- och haft ett förhållande som varit olikt många andra vänskapssagor. Vi har bråkat mer än de flesta. varken fin eller min envishet går att ta miste på. Det har inte alltid gått hand i hand. Men på något sätt har vi aldrig låtot det forma vår relation till det negativa- utan tvärtom. Det har stärkt oss som enskilda individer såväl som att vårt vänskapsband har sammanfogats till det bättre.
Det finns ingen som känner mig som du Aniara. Din unika förmåga att förutse mina tankar och ord har ofta förbluffat mig- det är en del av den telepati vi delar. Du har allt för ofta kunnat sätta ord på mina tankar och känslor när jag inte varit kapabel till det själv. Du har tröstat mig när jag knappt vetat att jag varit ledsen. Du har stärkt mig de stunder då jag tvivlat. Du har stöttat mig i de stunder jag varit som svagast- och du har skrattat med mig när lyckan varit optimal. Framförallt har du älskat mig villkorslöst- vilket jag alltid kommer att vara oerhört tacksam för.
Det är ditt stora hjärta som alltid klappar så varmt för andra som gör dig unik och minst sagt oersättlig. Tack för att jag får vara din vän och följa dig på vägen. Från den sönderkokta potatisen fram tills idag- för att sedan så fortsätta följa varandra in i framtiden.
Skål och GRATTIS!"
110723
"Det är idag vi är här för att fira din speciella dag- förskjuten in i ett något somrigare skede. Födelsedagar är tillfällen då man firar en persons tillväxt mognad och utveckling. Det är då vi påmins om att livet som gåva är det mest dyrbara som finns. Nu har du fyllt 25 och hunnit bli berikad med många av livets speciella gåvor. Trots det har det riktiga livet med dess omtalade charm knappt hunnit börja. För det är väl så man får tänka när antalet födelsedagar inte längre kan summeras med hjälp av fingrar och tår. Istället för att fokusera på kvantinet fokuserar vi nu på kvalitet.
Så vad säger man då till en vän som varit en sådan stor del när det kommer till mina vackraste minnen om livets gåvor och minnesvärda stunder? Tänka sig att skolmatsalens sönderkokta potatis skulle bli en så värdefull gåva. För det var där vi fann varandra. Kärleken till mat förde oss samman- som så många säkert vet. Vi var de enda som både vågade och ville ta två portioner av skolans mat. Där någonstans började ett väldigt speciellt förhållande växa. Vi var 16 17 år gamla. Inte visste jag då att du skulle komma att bli min allra bästa vän.
Jag kan omöjligt summer alla våra stunder och minnen som vi delat- då skulle jag bli stående här i en evighet. Men det är inte konstigt att skaran av stunder och minnen är så stor. Säg mig vad vi inte gjort tillsammans? Vårt gemensamma intresse för att upptäcka världen har gjort att vi spenderat många stunder tillsammans på resande fot. Egypten- New York- Greklands övärld och Kosovo. Den sistnämnda resan-som kunde slutat betydligt mer norrut än vi förväntat då jag frågade Aniara lite ironiskt om hon hade packat ner passet. Det hade hon inte. Varför? Jo för det trodde du inte behövdes när man bara skulle åka buss ner- eller hur var det nu? Lyckligtvis var vi kvar på E6:an och efter en viss väntan på Aniaras pass med en buss full av otålig medresenärer så hade vi ännu ett oförglömligt minne bakom oss. Tur att man har vänner som kan tänka åt en ibland- för det vet vi alla att även du fått göra för mig ett antal gånger.
Vi har inte bara fått se delar av världen tillsammans- utan vi har även vuxit samman med gråt och skratt hemma i Änglastan. Blivit starkare med de dunster vi haft- och haft ett förhållande som varit olikt många andra vänskapssagor. Vi har bråkat mer än de flesta. varken fin eller min envishet går att ta miste på. Det har inte alltid gått hand i hand. Men på något sätt har vi aldrig låtot det forma vår relation till det negativa- utan tvärtom. Det har stärkt oss som enskilda individer såväl som att vårt vänskapsband har sammanfogats till det bättre.
Det finns ingen som känner mig som du Aniara. Din unika förmåga att förutse mina tankar och ord har ofta förbluffat mig- det är en del av den telepati vi delar. Du har allt för ofta kunnat sätta ord på mina tankar och känslor när jag inte varit kapabel till det själv. Du har tröstat mig när jag knappt vetat att jag varit ledsen. Du har stärkt mig de stunder då jag tvivlat. Du har stöttat mig i de stunder jag varit som svagast- och du har skrattat med mig när lyckan varit optimal. Framförallt har du älskat mig villkorslöst- vilket jag alltid kommer att vara oerhört tacksam för.
Det är ditt stora hjärta som alltid klappar så varmt för andra som gör dig unik och minst sagt oersättlig. Tack för att jag får vara din vän och följa dig på vägen. Från den sönderkokta potatisen fram tills idag- för att sedan så fortsätta följa varandra in i framtiden.
Skål och GRATTIS!"
Kommentarer
Postat av: c
jättefint tal!
Trackback
