sayonaran

Dags att ge upp, på riktigt. Synd att all kemi säger det motsatta. Men inser även jag att det krävs så mycket mer. Punkt, stop, slut. Och så tar vi nya tag..! :)

Sitter helt utslagen i soffan efter en oväntat lång dag på jobbet...väntar in Tanja som kommer vara mitt helgsällskap :) Härligt. Film och mys ikväll, evenuell utgång imorgon.

Fick beslut om operation av gallblåsan i torsdags. Tanja fick hålla mig i handen när jag tog veckans andra blodprov..fy fan säger jag för sprutor..uhh..läskigt med operation, men samtidigt är jag såklart lättad över att beslut är taget och att det hela satts i rullning..har i övrigt spenderat mycket tid på sjukan, inte bara för egen del men även för stackars Tanja..nu kom hon hit :) Sjukling..skönt att du är utskriven och halvfrisk nu i alla fall...haha, nu bråkar vi redan..hon har varit här i fem minuter.. ;) I love you.

Igår var det kinamat och "This is it" med familjen i Hbg. Mys! Filmen var enormt bra, eller ja- iaf om du är M.J-fantast. Känslosvall i alla dess former. Jag och mor min satt kvar sist av alla och höll om varandra medan tårarna rann till "Heal the world". Åh, jag hade gjort allt för att få se honom i denna showen, det skulle ha blivit spektakulärt milt beskrivet. One of a kind, indeed. All kärek, respekt och beundran!


Nu ska vi soffa, Tanja och jag.
Ses i vimlet imorgon.

Långledig helg har suttit riktigt fint. Men som vanligt går det förvirrande fort...Bäst av allt har givetvis varit att ha Emelie hemma. Men utöver det har festligheterna avbytt varandra, och en massa gott har fyllt tiden däremellan. Härliga helg! Fredagen tillbringades hemma hos Louise med stans bästa tjejer..och lilla underbara Livia såklart...ja, man har verkligen inget att säga till om- kroppens instinkter bara skriker mammakänslor när man håller ett sånt litet mirakel i sin famn...Helt fantastiskt!

 

 

I lördags bytte vi skepnader och gick in i filmens värld-måste säga att jag trivdes som Lara Croft ;) Tack Bella och Holma för en trevlig tillställning!

Ikväll blir det Veckans Mat med Pitcen och Lillen. Min tur att laga mat...känns som att det blir nåt gott med kyckling...Sen tar arbetsveckan sin start igen imorgon. Ska faktiskt bli skönt. Behöver all rutin jag kan få för tillfället. Fick tråkiga besked på sjukhuset imorse, men det är trots allt skönt att få bekräftat vad det varit för fel på mig. Gallsten, check.. :/ Ska möta en kirurg på torsdag som avgör vad som följer...förmodligen blir det operation. Inte kul alls. Men, som sagt- en lättnad att veta vad smärtan kommer ifrån och samla kunskap om hur jag kan påverka det hela.

Nu måste jag köra en storstädning inför killarnas besök ikväll...Vardagslycka :)

Ur "Dreamworld", Robin Thicke: "...I wouldn´t be so damn sensitive, I´d let things go by..."
Fan fan fan fan fan. Fan! Var är min "stänga-av-knapp"? Har inte tid, inte lust- och definitivt inte ork med detta. Trodde inte det skulle bli så jobbigt. För faan.

UNDERBART att ha Emelie hemma igen. Hon kom in och överraskade mig på jobbet igår. Släppte henne inte på nån minut när jag väl fått krama om henne. Finns inte ord nog att beskriva vad hon fattats mig. Tu me manques tout le jours!

Ikväll blir det vin och hämtmat hos Lojjsan följt av en runda på stan. Imorgon väntar maskeraden i filmvärldens tecken :)

So long.

Haft en riktigt bra dag! Började med en kort men intensiv arbetsdag, sida vid sida med Micke vilket som vanligt resulterar i en massa garvande...som Ted uttryckte sig häromdagen: "Åh då kommer du bli sådär flamsig idag" (när jag glatt upptäckt att det var Mickis jag skulle jobba med). En hjälte i min vardag, helt enkelt :)

Kom hem för snabb lunch varpå jag tog en runda på stan för att bocka av en del ärenden. Riktigt skönt att få känna sig lite effektiv även utanför jobbet för en gång skull..länge sedan..efter en kort pratstund utanför Capri med Mario sprang jag upp till krassliga Elin med vita liljor för att sedan spendera ett par timmar i soffan där med henne och Louise. Härliga, underbara människor! Kvällen avrundades med Veckans Mat; en superb seafood-sallad och Desperate Houswives hemma hos Pitcen- älskar vår middagstradition :)

Nu ska jag prova ut min outfit inför Bellas maskerad på lördag...:D
Längtar ihjäl mig efter dig Emell!!

Tycker definitivt att detta är goda kvalitéer att besitta då drömmen är att få arbeta som polis :) Ett intressant test! Try it out. Stämde rätt bra in på mig i alla fall:

Din persontypkod: ESFJ

 

"Fokus på att organisera saker och ting så att de personliga behoven blir uppfyllda"

ESFJ-typer är ofta omsorgsfulla, öppna och varma personer som gärna ser till att saker och ting blir ordentligt gjorda. Deras talang är framför allt att ge hjälp och stötta, så att andra får sina behov uppfyllda. De är plikttrogna och uppmärksamma på andra människors behov och vill skapa harmoni och trivsel. De följer vanligtvis regler och procedurer på sin arbetsplats och kan ofta åsidosätta sina egna behov för att få samarbetet att fungera och bevara harmonin.

För ESFJ:er är det därför viktigt att organisationen eller företaget är strukturerat och välorganiserat så att deras arbetsuppgifter ger dem möjlighet att ordna så att arbetet kan utföras noggrant och ordentligt. Ofta hittar man ESFJ-personer i jobb där de kan använda sin organisationstalang till att organisera saker och ting så att deras personliga behov uppfylls. Därför hittar man dem ofta i befattningar som kräver hög grad av kommunikation i kombination med att man är plikttrogen och ger personlig service inom vissa väldefinierade ramar. Oftast hittas de inom:

• undervisning
• hälsosektorn
• barnomsorgen
• matlagning och servering
• personlig service

Följande kända personer har persontypen ESFJ: George Washington, Ray Kroc, J.C. Penney

/Sayonara

Nämnde i mitt förra inlägg den dokumentär jag tog del av häromdagen; Madonna i Malawi eller liknande hette den. Det blir svårt att känna med mig utan att själv ha följt med i denna enormt starka historia, men jag kände ändå att jag var tvungen att dela med mig lite utav det jag gick igenom under och efter att ha sett programet. I stort skildrade dokumentären livet i Malawi, ur både folket och ledarnas perspektiv, samt från forskare och andra engagerade personers synvinkel (varav Madonna spelar en nyckelroll som berättare samt adoptivmamma till lilla David Banda). En kombination, eller ond cirkel egentligen, av fattigdom, sjukdom, desperation, ignorans och okunskap har skapat en inhuman verklighet för miljoner av invånare, varav oräkneliga bär på HIV/AIDS. Inom loppet av några år kommer det fattas en hel generation av vuxna föräldrar mellan 25 och 35 år, vilket kommer ge en dramatisk ökning av familjer bestående av bara barn- vilket redan nu är en tragisk verklighet. Nioåringar som är familjens överhuvud, femåringar som bär, tvättar och matar sina småsyskon..

Tusenåriga traditioner av mysticism och vidskepliphet jobbar dessvärre många gånger emot den redan utsatta kampen mot situationen..exempelvis säger traditionen att en kvinna som förlorat sitt barn i sjukdomen ska ha samlag med en man från en annan by; för att "rena" det döda barnet samt kvinnans själ. Hövdingarna som beslutar om detta är inte ovetandes om den konsikvens detta innebär; ett nästan garanterat spridande av sjukdomen och allt som hör därtill- det är bara det att den djupt rotade kulturen inte ger utrymme för förändring. I förtvivlade, desperata hopp om tillfrisknande händer det att små flickor och pojkar i trollkonstens namn stympas och fråntas sina genitalier! Jag kan fortsätta länge med de horribla exempel som det berättades om, men hänvisar åter igen till filmen. Det är också lätt att döma, från en värld långt ifrån denna. Att döma löser få ting...istället uppmanas man till att utbilda sig inom ämnet, och faktiskt- hur svårt det än må vara- försöka förstå vad som skapar dessa inhumana beteenden. Det är nog en förutsättning för att bistå med hjälp. Dokumentäran speglar, ska jag tillägga, även hur enormt fin sammanhållning många av Malawis medmänniskor har med varandra, och hur mycket mer många av dem verkar uppskatta livet. Exempelvis samlas hela byn kring ett drabbat hem, vare sig det gäller glädje eller sorg- för att visa sitt deltagande. Vackert, tycker jag.


Mitt hjärta värkte starkt efter denna upplevelse. Ett virrvarr av skam, ilska, sorg och frustration kastades huller om buller i mitt inre- och ett behov av att bidra- eller delta- slog rot i mitt sinne. Jag har ännu inte beslutat hur eller när, men jag vet att jag varken kommer vilja eller kunna kringå detta. Jag vill så oerhört gärna bidra med mig själv. Borde jag styra kosan mot Afrika istället mån tro..eller kan/vill jag göra detta på avstånd. Förmodligen inte. Jag vet att man inte kan hjälpa alla. Men, och jag tror verklgen på detta; även om ingen kan göra allt, kan alla göra något. 

/Sayonara

Måndagen bjöd på känslorus i många olika skepnader. Utan någon som helst förvarning ser jag hur min gamla värdmamma Ulrika kommer in på jobbet. Det var nästan två år sedan förra gången vi sågs, och vi stod stilla ett par sekunder och bara betraktade varandra. Ni vet, när det bara är totalt fel bild; hon ska vara på sitt fancy kontor på Park Avenue i något viktigt möte, i sin Ann Taylor-kostym- på Manhattan- i New York City- i USA. I stället står hon i entrén på Statoil i Ängelholm, ledigt iförd en sliten fleecetröja och tofflor- inget i hennes stil avslöjar det liv hon lever varje dag på andra sidan atlanten. Och tur är väl det- att hon ännu har fötterna kvar på jorden. Det hade hon inte nödvändigtvis behövt ha, kan jag säga...Visserligen är det inte så oerhört chockerande att hon befinner sig på denna spot av jorden då hennes mor är Ängelholmsbo- men inte desto mindre var jag ju helt ovetandes om deras impulsbesök. Efter dessa sekunder av paralysering slängde vi oss om halsen på varandra, och ja, jag började ju lipa...det är nog svårt att förstå hur enormt känsloladdat detta är, för någon som inte upplevt detta med "en andra familj"; att ha levt en vardag i någon annans hem, på en helt annan plats i världen- i mer än ett år. Det är en spillra ur mitt liv som aldrig kommer igen, men som heller aldrig kommer kunna försvinna. En del av mitt hjärta tillhör denna familj för all framtid. Hursom, besöket blev kort med känslomässigt intensivt och vi bestämde att vi skulle ses till jul. Ska bli otroligt spännande att få träffa lilla (?) Anna då igen. Mitt lilla hjärta..


Jag har mycket mer att skriva om, men behöver mer tid för detta. Att känsloruset fortsatte in på kvällen har att göra med www.iambecauseweare.com och Madonnas dokumentär från livet i Malawi, Afrika. Jag satt med tårar i ögonen dokumentären igenom, men det var andra känslor som uppstod inom mig som jag måste få tid att smälta och begrunda. Det bubblar inom mig av en längtan att få bidra med något. Hursom, mer om detta vid annat tillfälle, inom kort. Men jag ber alla som läser detta att ta sig en titt på hemsidan och att försöka se hela dokumentären. Det är viktigt. Mycket, mycket viktigt...

...på väg ner till Louise på salongen för att åter bli mörkare..samt klippa en del slitna toppar..usch, hatar att klippa håret..ångest! Nu när det äntligen blivit långt..jaja..kvalitet framför kvantitet?

Hade en riktigt lyckad kväll igår, dels med mina favoritpojkar under "Veckans Mat"-kvällen (suverän lax, Lillen!), men även med mr K :) Jobbat mitt slappa fyra-timmars pass idag, men var riktigt seg ändå..Ikväll blir det ett välbehövligt besök på gymmet och Desperate Housewives, eventuellt i Lollos soffa...

Off we go.

...vaknade upp hemma i Ranarp till ljudet av FAMILJ. I detta fall; buller, bång, stök och sång och en hundvalp mitt i all kaos...Då hela skaran lämnat huset somnade jag gott om i gästrummet (mitt gamla tonårsrum). Skönt. Masade mig lite senare upp och la ved på kaminen, burrade ihop mig framför havsutsikten och käkade frukost. Det är, som jag nämnt flera gånger förrut, ett mycket speciellt lugn som infinner sig dessa stunder. Älskar, älskar, älskar mitt familjehem!

Inställd träff med mr K i söndags alltså, men fick i gengäld en utomordentligt mysig familjekväll med Pasta Bolognese, Wallander och massa gos med mor min. Dagen hade tillbringats i Götet med Olaf och de små- på Scandinaviums "Walking with Dinosaurs". Mäktigt! Per Graffman, skådespelare och bekant till familjen, gjorde en riktigt bra insats ensam på scen med alla jätteödlor :) Lördagen spenderades med Blondie; fotboll (!"%#/#!7#=#), vin och dans på stan. Härligt!

Haft en ledig dag idag med, och hunnit med både fika med Wilhelm, liten lunch med Lollo, ensamshopping på Väla och en runda på jobbet för att lämna in Mercan familjen lånat i helgen. Ikväll blir det "Veckans Mat" med Pitcen och Lillen. Mums!

Ibland får man bara ge sig...har ett sånt enormt behov av "avslut", svart-eller-vitt; SVAR. Måste försöka lära mig att acceptera att livet ofta inte serverar sådant. Ibland blir det inte som man har tänkt sig, helt enkelt. Ibland önskar man att det fanns en "off-knapp" någonstans kring amygdala och limbiska systemet- roten till känslosystemet. Enough now. Har bara svårt att lita på det...

Så! Då var det helg på riktigt! Jobbade som sagt extra idag, och timmarna bara flög iväg. Älskar att ha många kollegor runt mig samtidigt, i synnerhet mina favoriter Anja och Micke ;) Ikväll blir det fotboll och massa vin med Rebecca. Vinet kommer sitta mycket fint ikväll vill jag lova... Sedan får kvällen visa vägen...jag hoppas på att få dansa ut massa obalans och energi...

Imorgon blir det förmodligen film med mr K...kan bli mycket trevligt :) Måste bara få rätt på DVD´n samt lyckas övertala honom till att se reprisen av Grey´s Anatomy...
Nu ska jag ta mig ett långt bad, laga nåt gott, hälla upp ett glas vitt- och göra mig fruktansvärt vacker inför kvällens bravader! :) Trevlig HELG!

Mjaa..kanske inte var en bra idée i vilket fall...Frågan är om det behöver redas ut eller bara suddas ut. Undrar om man ändå kan känna fel, i motsats till en av mina personliga grundprinciper. Hursom: Break. Paus. Realitycheck?

Har Superhelg på jobbet och givetvis är det jag som fått äran att smycka ut vår lilla station. :) Blå och oreangea ballonger och glittriga serpentiner fyller upp och ringlar runt bensinmackens alla hörn. Man kan säga att jag är pysseltomten på stället, ja. Skulle haft en helt ledig helg, men hoppar in extra imorgon pga jippot. Kommer nog bli roligt i alla fall.

Ikväll blir det kvalitétstid med ANJA! Gött :D

Helt uppe i varv efter ett långt kvällsskift på stationen..Borde verkligen lägga mig, men har alldeles för mycket som snurrar i huvudet för tillfället.. Har en tendens att göra saker och ting mycket mer komplexa än de egentligen behöver vara. Just DO IT, dammit...Börjar tveka på upplägget av resan nästa år också. Måste börja planera på riktigt snart, men skjuter bara upp det. Är inne i en våg av stressad rastlöshet. Vill göra, hinna och uppleva så mycket. So much to to, so little time. Ändå tycker jag att jag slösar bort många timmar på ingenting. Vill höja kvalitén..Vill, vill, VILL så mycket..! Ahhh...svårt ibland att ta till sig av kära mors favoritråd: "Var snäll mot Dig själv Aniara, och glöm inte att bara vara"

Har nu vittnen på att jag faktiskt- trots många vänners tvivel- KAN laga mat ;) Åtminstone ett par rätter...Mättade nämligen två hungriga magar igår i form av Pitcen och Lillen. De verkade mycket belåtna över det som dukats fram; hemmalagade köttbullar och stuvade makaroner. Inte så avancerat må hända-men tilllagat med kärlek (och lite tips från mamma ;) !

Jag har faktiskt börja fundera en del kring matlagning- och även om det inte är aktuellt på långa vägar, så känner jag nästan att det är lite utav min plikt att lära mig mer om det inför framtiden...jag har alltid tagit min mammas matlagning för givet, men idag inser jag hur skickligt och engagerat hon levererat maträtt efter maträtt, dag in och dag ut, under hela min uppväxt. Varierat, nyttigt och makalöst gott! Det är för mig enormt eftersträvnadsvärt. Igår blev det alltså Veckans Mat hemma hos mig, med Desperate Housewives som dessert...gillade Orsons kommentar: "sometimes guilt is a small price to pay for happiness"...inom vissa gränser, skulle jag vilja tillägga..men annars oerhört sant.

Idag tänkte jag masa mig ut för en liten promenad innan jobbet sätter igång vid 15..

Nu är det hög tid! Konditionen ska återupplivas och med det är höstens stora utmaning igång...ikväll möter jag tillsammans med Elin de gamla välbekanta lokalerna på Friskis för ett skivstångspass...kan bli tufft...men skönt att ta tag i det äntligen! Hösten är verkligen en perfekt period för sådant; att ta sig samman! Skulle jag behöva göra på ett helt annat plan också, men den utmaningen får ligga på is en stund till. Risk för meltdown annars...

La precis på telefonen med Emelie. Igår grät jag en ynklig skvätt av ren och skär saknad. Känns för jävligt faktiskt, att inte ha sin andra hälft i hålan. Olso får minsann räkna med ett besök inom kort, börjar få abstinens...Idag har jag varit efterlängtat ledig, men i sann höstanda har jag tagit tag i lite smått och gott; tvätt, städ och pyssel samt ett par E-learings-kurser nere på jobbet...ambitiöst ;) Efter träningen blir det traditionell måndagskväll hos Louise, med "Lyxfruar" och mys. Undrar vad spektakulära Anna Anka bjuder oss på denna afton...my god, vilket stolpskott..Sann underhållning i vilket fall! En annan tradition som är på gång att formas är Veckans Matkväll med Pitcen och Lillen. Vi ska samlas hos någon av oss minst en gång i veckan för att laga och avnjuta goda maträtter :) Lovely! Imorgon blir det visst husmanskost med köttbullar och potatismos..yum!


Nu ska jag röja upp lite till här hemma innan träningskläderna ska rotas fram..wish me good luck!

Arrgghhhh! Frustrerande att inte veta vilket steg som bör tas,vilken väg man kan välja och vad pris alternativt straff kan komma att bestå i. But there´s still someone who makes me smile inside...

Regnet piskar halvt hysteriskt mot mina fönster, klockan närmar sig nio och jag är redan iklädd pyjamas...det är för övrigt LÖRDAG. Ja, detta hör ju inte till det vanliga kan vi konstatera. Imorgon ska jag upp tidigt igen, denna dagen tillägnad försäljning av kanelbullar- så det står härliga till! Kanelbullens Dag, gott folk! Mycket förmånliga priser på jobbet- och så är de givetvis bakade med kärlek :) Ska även få äran att jobba med min älskade Anja. Lyckliga mig som får lov att kombinera NYTTA med NÖJE!

Var ute vid ishallen idag med Lillen och kollade när Pitcen coachade sina små Röglespelare...hoppas de ser upp till honom lika mycket privat som hockeymässigt, risken för att utvecklas till små svin är annars ENORM. Pitcen är nämligen en av de få män som lyckas bete sig anständigt trots passion för denna sport ;) Skämt åsido- roligt att se min favorit in action at work; Du är så bra!

Så..Nu kryper jag ner! Sweet dreams.

..who makes me smile inside..

Ska strax dra mig neråt Vaktgatan för en intensiv kvalitetskväll med Pitcen; MAT & gott snack...sånt vi är riktigt bra påvill säga. Inte hunnit umgås alls mycket på det senaste pga olika skift på jobbet osv, så det ska bli riktigt härligt. Tidigt uppbrott dock, då jag ska upp mitt i natten..eller ja, vid 5...6-15 heeela långa helgen...Kan behövas hursom, med en vit helg- med tanke på förra veckans vilda bravader.

Enjoy your Friday folks!

Blåste bokstavligt talat hem för en stund sedan efter en mycket trevlig fika med Helén på Espresso House. Varit ledig hela dagen och bara gottat mig; pysslat med ett fotokollage med bilder från personalfesten i lördags, strosat omkring på stan, hälsat på Lollo på salongen och även, som sagt, träffat fröken Klackenstam. Ikväll är det dags för aktiv ensamtid, vilket jag så ofta glömmer bort men verkligen älskar att ta mig tiden till. Tänkte laga lite pasta med lax och sedan dra med täcket till soffan för att filosofera lite. Ingen musik, inget facebook, ingen TV- bara tid med mig själv och mina tankar. En utmaning av högsta prioritet.