sayonaran

Helt uppe i varv efter ett par givande samtal under dagen...mamma, Anja, Tanja och Emelie- kloka kvinnor det där. Börjat smida planer i min förvirrade men väldigt aktiva huvudsak...vi får se, vi får se...Lycklig i själen efter att ha insett att jag inte behöver känna mig fångad av min vardag utan tvärtom kan se den som ett verktyg för att infria de drömmar jag har- som inte tvunget behöver innebära total kontroll och trygghet. Life is for living, inte sant?

Kastades in i vardagen idag. Låg med tårar i ögonen imorse innan jag släpade mig upp för att gå verkligheten till mötes. Tanken på att gå till jobbet knöt sig som en snara runt halsen, och Ängelholm- mitt älskade- kändes som den sista platsen på jorden jag ville befinna mig på...Det var ju inte så farligt trots allt; trösten vilade i de japaska körsbärsblommorna och fågelkvittret som följde mig längs vägen till jobbet- våren är ljuvlig. Costa Rica känns ljusår bort, och jag längar tillbaka varje minut. Men jag kan inte leva med ena foten där, så nu försöker jag njuta av nuet och se fram emot en försommar med det magiska kvällsljuset som faktiskt bara en svensk årstid som kommande kan erbjuda...

Okej...borjar lipa snart- skrev precis ett enormt blogginlagg med uppdateringar, och nar jag ska spara och publiceras hanger allt upp sig och forsvinner. Ar for arg for att skriva om allt, och tiden ar for knapp...sa irriterande! Far se om jag tar en runda till innan vi far hemat..i korta drag: Vi mar fantastiskt, vill inte aka hem, alskar Tamarindo som numera kanns som hemma och firade var fina Elin med en helt underbar dag med bade aventyr och fest.

Om allt gar som det ska och vulkanaskan inte staller till det for vara flighter bor vi vara hemma onsdag kvall
Puss!

Buenas noches!

Jag har helt slappt taget om verkligheten och vardagen hemma- tidsuppfattning och datum ar langt ifran solklart och en enormt befriande kansla har liksom skapat en bubbla jag mer an garna vaggas in i. Allt flyter samman; skona dagar pa stranden, lasning under ett palmtrad och skrattretande forsok till att svalka sig i det numera valdigt varma havet overgar i lackra middagar langs strandresturangerna samt harliga kvallar med "bara-vara-tid" eller magiskt bortdansande natter under stjarnklar himmel. Igar intog vi Babylon, dar olet flodade och skorna slangdes at sidan for barfotadans under annu barare himmel. Jag ar foralskad vill jag lova- i bade livet och landet.

                                                                     
/Sayonara

Skont med A.C pa internetcafet- kvallen ar har men varmen stannar kvar langt in pa natten...inte for att vi klagar speciellt mycket pa detta; men skillnaden mellan klimatet har i Tamarindo och Puerto Viejo ar pataglig. Fran en fuktig regnskogshetta till detta snustorra men lika varma vader ar bade en valsignelse och plaga- men allt loser sig mellan de flera meter hoga vagorna som vi lekfullt svalkar oss i. Nasta projekt ar att forsoka bestiga en surfbrada- det ser sa lekande latt ut nar de inhemska grabbarna smidigt och natt spelar med vagorna som vore det allt de nagonsin tagit sig for. Nagonting sager mig att jag inte kommer se lika gracios ut...Naval! Skam den som ger sig...Brannan borjar ta sig, jag har mest angest for att jag ska fjalla av allt innan hemkomst...trots att vi alla ser oss som soldykare ar vi annu ganska forsiktiga- en stund i skuggan och kepan for ansiktet varvas med solfaktor 30 konstant- det ar sa sjukt varmt nar molnen skingrar sig- har heller aldrig sett solen sta sa hogt pa himmeln!

Vi bor pa Bahia Paradiso dar vi genast fatt bra kontakt med den amerikanska managern. Verkligen ett trevligt place, med fruktbricka till frulle och hangmattor uppsatta overallt pa den stora gemansamma terassen. Det har med hangmatta har blivit lite av en favorit..Pitcen, ska vi satta upp en pa din balkong..?? :) Rummet pa Bahia ar dock under all kritik med hemmasnickrade vaningsangar, skabbigt badrum och myror och tusenfotingar till grannar; hostelet i Puerto Viejo framstar som ett femstjarnigt hotell i jamforelse. Inte desto mindre stormtrivs vi- och att stallet har en egen stenugn som producerar ljuvliga mozzarellapizzor gor det inte varre direkt :)

Igar var vi ute pa en karaokebar, och vi SJONG haha..."Gimme, gimme" med Abba var vad publiken fick sta ut med- men kul hade vi ;) Har inte dansat bort sa manga natter som vi raknat med- kanske borjar vi bli gamla...men en kvall dar mina hofter kan fa visa sina salsakunskaper hoppas jag fortfarande pa! Har som sagt en hel del kvallar kvar sa det ska nog kunna utrattas. Reggaemusiken ar utbytt mot salsatakter och den exotiska kanslan ersatt med en ratt sa amerikaniserad jargong i byn. Men som sagt, det ar ytterligheterna som ar den stora charmen med detta fantastiska land. Vi funderar pa att bege oss harifran nasta vecka for ett sista resmal. Inget bestamt, men vi haller oss pa vastkusten atminstone.

Jag alskar detta! Saknar er darhemma, men hor att varen slagit ut och det kan ju inte bli sa mycket harligare an att mota detta vid hemfard.

Con gusto/Sayonara